Idag såg jag att Andrea har namnsdag. Vilket givetvis fick mig att tänka på Andrea i Beverly Hills. Och den scen jag aldrig lyckats släppa är när hon ger bort sig själv i födelsedagspresent till Brandon. De sitter på en karusell och hon säger att det nu är dags för henne att ge sin present. ”It’s me!” Säger hon och sträcker ut armarna och skrattar. Ett skratt som inte varar så länge eftersom Brandon inte gillar henne på det sättet… Är ändå tacksam att detta är saker min hjärna lagrar. Man vill ju minnas det viktiga. (påminner mig om när jag för två år sedan bloggade om hur jag orimligt ofta tänkte på hur en tjej i Sunset Beach fejkade sin graviditet genom att ha kuddar under tröjan och hennes man inte märkte nåt pga hon sa att de inte fick ha sex för det var riskfyllt… som om det bara var då magen syntes… ja ja. Det kommentarsfältet blev så sjukt roligt eftersom folk hade såååå många roliga lagrade minnen från Sunset Beach.)
