Igår skulle jag hämta Nou tidigt för vi skulle till vårdcentral och kolla hennes mage. Hon har haft lite krångel sedan rätt lång tid och det började bli pinsamt att säga till förskolan "ja jo, jag ska nog boka en tid och kolla upp det" ... Så till slut bokade jag tid. Och samma dag, två timmar senare, lättade det som krånglat i flera månader. Men jag behöll ändå tiden på vårdcentralen för helt bra var det ju inte. Sedan fick vi ringa och boka om när vi hamnade i karantän och ja, ni hör ju hur enkelt och smidigt det går att boka en liten läkartid för mig ...Hur som helst så var det då äntligen dags. Vi skulle vara där 13.45 och jag skulle försöka räkna ut när jag behövde gå hemifrån. Det tog väldigt lång tid. Till slut tänkte jag: det tar typ en kvart till förskolan, jag går alltså hemifrån 13.30. När klockan sedan var 13.23 så testade jag på det där med att använda hjärnan igen och insåg att det ju inte kommer ta exakt noll minuter mellan förskolan och vårdcentralen utan kanske 10 minuter, minst. Om det går smidigt och snabbt. Okej, jag panikringde Mattias som var på väg hem med bilen, bestämde att vi skulle mötas på en viss plats så jag kunde ta bilen. Slängde på mig kläder och kutade genom parken. Kastade mig in i bilen och körde till förskolan. In och hämta Nou. Hade givetvis glömt säga att vi skulle komma tidigt också. "Vi har inte hunnit byta blöjan efter vilan, ska jag göra det nu?" Nej nej, den känns okej, sa jag och insåg att jag hade NOLL saker med mig. Ingen banan, inga blöjor, inga våtservetter. Men ingen tid att grubbla över det, bara på med en del av kläderna (hinner inte med alla) och sedan springa till vårdcentralen.In till receptionen, absolut lyfta upp telefonen för att kolla anteckningar för att komma ihåg Nous fyra sista. Till slut sätter vi oss, med två minuters marginal, i soffan och pustar ut. Så skönt! Lite stillsam lek. Som sedan blir lite Netflix. Som sedan blir lite promenad. Som blir lite vattendrickande... Tiden går och det ÄR inte fullt i väntrummet. Folk kommer, blir uppropade, går hem. Vi sitter där. Jag vill liksom inte hetsa vården, men när vi väntat i 45 minuter så går jag fram till kvinnan i receptionen varpå hon ser lite förvånad ut att vi är där fortfarande. Hon kollar och ba: ja men ni har tid 15.15 står det här. OKEJ. Då har vi väntat i 45 minuter och det är 45 minuter kvar. Vi sitter kvar en stund för de ska försöka se om läkaren har en lucka innan. Men sedan verkar det rinna ut i sanden och vi ger upp. Går ner och handlar bananer och blöjor och leker i Älta centrum (inte världens roligaste plats om jag ska vara helt ärlig...). Två bananer och en massa lek senare traskar vi upp till vårdcentralen igen. Jag är SÅ svettig. Bär runt på alla Nous kläder, tar på och av hennes strumpor och blå skydd på skor (på och av och på och av beroende på humör...) och mina egna skor ska plastas in och jag ska ha munskydd på och jag ska skala bananer och lyfta Nou upp och ner på hästen som står utanför kiosken. Sjunker ner några sköna minuter i soffan igen och sedan är det VÅR TUR!!! Nu är Nou aningen speedad efter så mycket Netflix och chillande. Och hon rusar runt i undersökningsrummet och jag försöker berätta vad problemet är, när det uppstod, vad vi gjort åt det hittills medan jag springer efter henne. När det är dags för undersökning är Nou superduktig och verkar tycka det är spännande. Läkaren går iväg en stund och rådgör med kollega och jag jagar Nou, "leker doktor", försöker få Nou att inte härja med stetoskopet och så vidare. Läkaren kommer in precis när jag försöker ta stetoskopet från Nou och jag skäms lite att vi ens hamnade i det läget ...Ja men nu har vi i alla fall fått recept på lite magmedicin och jag bestämde mig för att inte gå in på apoteket och hämta ut den efter våra två timmar på vårdcentralen. För jag orkade inte. Ska skjuta på det nån dag tills jag fått tillbaka energin igen... Ett tips är att komma i rätt tid till läkartider och ett annat tips är att inte kuta sig svinsvettig för fel tid. Detta var jag.
