Fick ett mejl. Som får bli som en liten intervju här på bloggen. Min elvaåriga dotter älskar att rita och hon ritar varje dag i timmar medan hon lyssnar på ljudböcker. När hon blir stor vill hon bli författare och illustratör säger hon. Det kan så klart ändras tusen gånger om, och inget vi har några åsikter om. Många slutar dock att rita i mellanstadiet har jag förstått, men jag hoppas såklart för henne att ritandet kan få fortsätta vara så där magiskt och njutigt som hon verkar tycka att det är. Därför vill jag ju ge henne verktyg och förutsättningar att fortsätta rita i denna period då många tycks sluta rita, men är samtidigt rädd att det hamnar någon outtalad prestation i det då. Fattar att min inverkan kanske är minimal i detta, så kanske det inte spelar någon roll. Men om min dotter vill sluta rita en dag så hoppas jag att det är för att hon känner sig färdig med det och inte för att hon tänker att det inte är coolt. Jag tänker till exempel på hur förebilder är viktiga, att se att det finns vuxna som ritar, och att det är något "riktigt", inte bara något man gör som barn. Jag tjatar också på båda mina barn i samband med olika aktiviteter om att poängen med hobbies är att det är härligt att hålla på med dem, inte att bräcka andra. Oj, jag känner att det blir många frågor i det här! Men önskeblogginlägg är i alla fall inlägg med svar på dessa frågor:Hur var din väg från ritande barn till vuxen? Har du slutat rita i perioder? Varför?Jag tror att jag har ritat typ ...alltid? Men det blev en ordenligt paus när jag pluggade informativ illustration 2001-2004 (tror jag det var). Det var nog första gången jag var "dålig" på att rita. Jag hade tecknat och målat utan så mycket regler, fick ofta jobba fritt i skolan och kände mig alltid duktig på tecknande och målande. I högskolan hamnade jag med OTROLIGA talanger, alltså så sååå duktiga och liksom skolade. Jag kom direkt från gymnasiet och plötsligt kände jag att jag inte KAN teckna. Tappade bort mig och tappade lusten.Då tecknade jag ju under utbildningen, med minsta möjliga ansträngning, men NOLL utöver det. Tänkte nog där och då och några år efter att jag inte skulle jobba med nåt sånt just för att det då inte skulle vara kul att teckna längre. Tänk så fel jag hade ...Har det hamnat prestation i ditt ritande? När hände det? Var det bra eller dåligt eller både och? Hur har du hanterat det?Hmm, jag ritade väldigt tidigt och fick massor av beröm och kände mig nog ganska bra på det. Har ju sett en blyertsbild av en hund som Vincent van Gogh gjorde och om man säger såhär: det beror på vad man jämför med, min bild av "bra på att rita". Hur som helst så gav väl det ett självförtroende i tecknande som liksom inte drabbades av så mycket motstånd. Mamma och pappa peppade hela tiden. Min äldsta syrra var den som sa "jättefint Louise, MEN..." och så kom hon med feedback hur jag skulle förbättra. Jo jag grät ibland för jag ville ju bara höra att allt var fint men såhär i efterhand har vi konstaterat att det nog fick mig att utvecklas. Min andra syrra utmanade mig mer genom att ge mig olika uppgifter, som jag tror hon själv hade i skolan. Typ teckna självporträtt från spegel. Herregu då grät jag också. Detta var nångång i början av högstadiet tror jag och jag var tvungen att ha glasögonen på mig för att se mig själv bra i spegeln och det var fruktansvärt att stirra på mitt egen fejs och alla detaljer. Grät och svor över HUR FUL JAG VAR!! Men vill minnas att jag tecknade klart. Ville liksom inte ge upp, varken efter Anns feedback eller utmanande uppgifter från Erika.Så att självförtroendet inte fick motstånd kanske inte helt stämmer... Men jag var envis och kom förbi det relativt fort i alla fall.Tecknade mycket djur typ mellanstadiet tror jag? I tonåren tecknade jag nästan bara porträtt och då var det modeller från reklam som jag tecknade. Det var väldigt utvecklande, men jisses vad jag stirrade på vackra personer dagarna i ända. Inte helt bra för synen på mitt eget utseende tror jag... Om du skulle ge några tips till en rit-älskande elvaåring, vad skulle det vara? Alltifrån attityder och tankar kring ritande till tips på material och övningar/utmaningar.Jag känner inte helt igen det där med att det blev barnsligt att rita, men det kanske beror på att jag kände mig duktig på det. Men mitt tips är att anpassa motiven efter vad man har för intressen. Gillar man tex en sångerska så kan man teckna henne, eller gillar man smoothies så kan man teckna mönster med olika frukter... Så att tecknandet hänger med i livet på nåt sätt? Det kanske kan vara nåt som gör att det inte stannar kvar i en yngre ålder.Nu finns det så HIMLA mycket inspiration på nätet. Folk som visar "how to draw" – tycker man det är kul så skulle jag tipsa om det! Att hitta sånt man skulle vilja kunna teckna och försöka göra det. Sedan tycker jag att man ska varva med sånt man känner sig säker och bra på, så att man inte bara känner sig utmanad i allt man tecknar.Och såhär: utmana dig själv lite mer än du egentligen vill, men lyssna lagom mycket på folk utifrån som tycker du ska teckna det ena eller det andra, som är annat än du faktiskt vill. Det viktiga är att du faktiskt ritar och tycker det är kul!Rent tekniskt: om man vill ta sitt ritande från pappret till digitalt, hur gör man då? Hur gör du? Kan man få in teckningar från papper till dator/platta och fortsätta med dem där? Har du använt olika ritprogram? Vilket använder du idag? Vad tycker du om dem? Rent tekniskt: vad behöver man?Jag tecknade i princip bara med blyerts från litet barn till högskolan (med lite målarkurser och sånt på gymnasiet som undantag). På högskolan började jag med adobe-programmen och det är vad jag använder nu. Eller bara Photoshop faktiskt.Har sett många som tecknar med ProMarkers, vilket ser superkul ut. Men jag har inte hunnit prova själv än. Men tror det är liksom färgläggning med med viss transparens så det blir lite som att måla!Jag tecknar fortfarande för hand och sedan scannar jag in och färglägger i datorn. Här kan man se när jag tecknade till Hur blev jag till? Och hur kom jag ut?Vilka var och är dina förebilder? Tjejer/kvinnor som ritar? Serier/annat?Vad har du fått och vad får du inspiration av?Jag fick konstböcker från min gudfar hela min uppväxt. Tyckte väl inte det var superkul då, men med tiden blev jag mer och mer intresserad. Fastnade mest för impressionismen och postimpressionismen när jag var liten. Serier fanns inte i mitt hem så jag hade noll koll på serietecknare. I nian gjorde jag praktik på ett ställe där man gjorde rekvisita till teatrar. Vi gjorde kullar till Det susar i säven. Bland annat. Men när det var pauser fick jag måla på en egen tavla, där jag fick välja nåt verk att måla av. Jag valde denna av Gauguin, på tal om vilka perioder jag tyckte mest om... Nu följer jag många på instagram som jag tycker gör fina bilder. Men nu för tiden är det mer för nöje än för inspiration. Inspirationen kommer mer från livet, relationer och barnen nu för tiden. Jag förväntar mig inget svar, för jag förstår att du har fullt upp och många som skriver till dig! Men tänkte att det inte skadar att mejl och önska, i händelse av att du skulle tycka att det var roligt att skriva om något av detta någon gång. Stort tack för tålamodet om du har orkat läsa ända hit!! Och tack igen för din kloka, roliga och chosefria blogg! Älskar'n!Tack för dessa roliga frågor, det var superkul! Här finns ett annat blogginlägg om en del illustrationer före Hejhejvardag föddes. Dock är det från att jag är typ 25 och framåt. En tolkning av Bob Dylans skivkonvolut (the basement tapes) som jag gjorde på uppdrag av min gamla kollega. Tycker den blev kul!
