I början av semestern upptäckte jag en stor finne. Ni vet, en sån som inte syns, men känns. Som gör sig påmind och liksom vrålar: "SE MIG!! KLÄM MIIIIG!!!" Ja inte mycket att göra annat än att attackera. Om det blev bättre? Tja...om man med bättre menar att den blev större och inte längre osynlig, så ja. I tre veckor har vi nu sällskapat, finnen och jag. Vi har pendlat mellan att låta varandra vara till att ryka ihop. Men ändå inte gjort slut. Tills idag. Jag såg min chans till avslut och jag hade rätt denna gång! Nu finns bara lite spår kvar som påminner om vår tid ihop. Vi hade ändå hängt ihop ett tag och lite tomhet kan jag nog räkna med. Men det kändes ändå som rätt beslut att sätta punkt nu. Jag firade det hela med att klämma 5 stycken osynliga till. #sakermangörnärmanharförmyckettid
