Man måste tagga ner! Välja bort! Fast inte det. Och inte det där heller. Nej, fel prioritering. Nämen inte DET DÄR! Det är viktigt! Det där också! Det DÄR är superviktigt. Nej DET kan man inte tumma på. Inte det heller. Nope inte det heller ... Det är inte så lätt att bromsa i dagens samhälle. Man uppmanas att tagga ner och inte prestera i allt konstant, men ändå blir det någon typ av hets mot dem som inte följer alla "regler". Att äta halvfabrikat, inte träna, äta vetemjöl, socker eller kött, att köpa icke-eko, att ha skärmtid, att välja en "enkel väg" ... det är liksom inte okej. Jag upplever att man har svårt att förstå att någons "hjärteämne" inte kan vara allas "hjärteämne". Någon brinner för sockerfritt och en annan brinner för "mer tid med barnen" och en tredje brinner för träning. Och även om många andra också brinner för allt det där så får inte alla bränder plats. Inte utan att man ska brinna upp! Det måste finnas plats för halvdant, för dåligt och för uteblivet. Det måste finnas rum för mänsklighet och icke-prestation. Alla måste inte göra allt. Alla klarar inte att göra allt. Ingen klarar att göra allt! Ändå ska visst alla göra det... för att välja bort är inte ett alternativ. Tydligen...
