Läggning. Det tar ett litet tag att få lugnt. Först ska böcker väljas, tänder ska borstas, det glöms gosedjur som måste hittas, oj ja där är ett till som skulle med … och ett till … och ett till … Tio gosedjur senare ligger vi tretton stycken i sängen och läser. Lugnet börjar infinna sig. Mamman gäspar fyrtioelva gånger genom Pelle Svanslös. Till slut stängs boken. Lite turer fram och tillbaka. Snälla en till - nej inte idag - jo snälla - vi tar det imorgon - snällasnällasnälla … bokrepris … sedan vänds lampan bort och, efter några turer till köket efter vatten samt ner på golvet och leta efter gosedjur nummer 4 och 10 som konstigt nog ramlat ner, så verkar alla rätt trötta. Plötsligt säger Maja något genom nappen. – Vad sa du? (ALLTSÅ VA?? VAD GÖR JAG? Regeln är att 1. Ignorera ALLA ljud i detta läge. Om det inte funkar gå till punkt 2. Säg “Mmm”. Det du aldrig – jag repeterar ALDRIG – ska göra, är att FRÅGA någonting. Alls.) Repliken genom nappen upprepas och vid min andra sida rör sig Märta och hennes ögon öppnas lite. Jag försöker tolka orden för att komma förbi denna alldeles för sena diskussion fort. – Jag hör inte vad du säger. (MEN HALLÅ??! EN GÅNG TILL? Vad håller jag på med?!?? VILL jag inte att vi ska sova? Verkar kanske kvällen FÖÖÖR lång??) Nu upprepas repliken med lite irritation. Fortfarande svårtolkad. Här någonstans har den sega mammahjärnan vaknat lite och insett att det barkar åt fel håll i denna läggningsmatch. Ögon som var sömniga och slutna är nu frågande och stora. – Mmm. Svarar jag. Enligt punkt 2 i guiden Hur du löser en fel-tajmad läggningskonversation. Maja köper det inte. Sätter sig upp. Upprepar replik. Jag kör på nödutgång 1: Avsluta diskussion direkt. – Nu sover vi! Den funkar icke. Nu napp-pratas det om lite olika saker, som visserligen går att tolka ganska bra, men det spelar ingen större roll. Vi har hamnat fyra steg bak i processen, vi som var sååå nära mål har nu hamnat i det egna straffområdet. Spänningen är olidlig. Ska mamman lyckas vända det här underläget? Hon ger sig in på nödutgång nummer 2: avledande samtalsämne. – Ska du drömma om den där hunden du klappade idag? Den som hette Siri? Det verkar fungera ganska bra. Mamman dribblar förbi lite, lite… nu är det nära... men nej, hon kommer inte helt förbi! Hon förlorar bollen igen och nu är det bara några sekunder innan matchen är slut och om det inte blir mål nu så kommer det garanterat att bli förlängning. På obestämd tid! Va? Vad är detta? Mamman vinkar för byte. Internt byte. Plötsligt dyker … Celine Dion upp! Jaa faktiskt. In på plan rusar hon med sin honungslena stämma. Hela stadion fylls av “Du ska inte tro det blir sommar..”. Stämningen! Sången dribblar bort inte bara en replik utan två och plötsligt, någon millisekund innan slutsignal, rullar bollen in i MÅÅÅÅÅÅL! En timme senare väcks ena laget av en supporter (ett stort fan skulle jag kalla honom) och blir inbjuden till en soffest med serietema. [caption id="" align="alignnone" width="972"] sömnbrist[/caption]
