En miljon tack för att pepp inför koniseringen! Om jag fattat rätt heter den det för att livmodertappen är kon-formad och det är där man tar bort en bit? Jag trodde det var ett avancerat ord för hur ingreppet gjordes eller nåt. I alla fall så hjälpte det SÅ mycket att ha fått läsa era ord. Och ni hade rätt: alla var sååå snälla! Jag har dock märkt på era kommentarer och i samtal med vänner att det verkligen kan se olika ut. Men ska dra hur det var för mig, ifall det sitter någon där ute som behöver lusläsa allt för att känna sig trygg. Alltså någon som funkar som jag. He he... Igår kväll duschade jag med sån dära bakterietvål. Rätt skön skrubbkänsla i svampen får jag säga! Och lite jobbigt att skippa hudkräm efteråt... stramade en aning. På morgonen gjorde jag en till megadusch men utan hårtvätt. Allt enligt lappen med instruktioner jag fått. Aldrig har väl denna kropp varit så ren?? Fick skjuts in till sjukhuset och anmälde mig i receptionen. Hade givetvis gått fel och fick en karta hur jag skulle gå rätt. Hann fram med en minuts försening. Skrevs in och betalade. Blev visad till ett rum med tre bäddar som var avskilda med draperier. Var HELT säker på att jag var själv där. Fick instruktioner om att ta på en kimonoaktig klädsel, långa strumpor och plastskydd på fötterna. Och en mössa. Inget annat på mig skulle jag ha. Sedan gick sjuksköterskan och jag höll i högen med kläder. Ska jag byta om här eller inne på toa? Är det liksom överdrivet att låsa in sig? Sedan insåg jag att mitt draperi bara skymde resten av rummet men inte dörren ut så nån kunde ba kliva in. Det fick bli toan. Och TUR det för när jag kom ut såg jag att en person låg i sängen längst in! Tänk om jag ba klätt av mig!? Knäppte snabbt av en bild (okej TVÅ) för jag tyckte jag såg rätt fin ut i mina kläder. Såhär i efterhand...nja. Satte mig och väntade. Hade låst in allt, inklusive bok och telefon. Tänkte att det var onödigt att låsa upp och stöka runt ifall jag skulle bli hämtad snart. Väntade. Och väntade. Ovant att vänta utan att sysselsätta sig. Till slut ba: nä nu plockar jag fram boken! Ni kan aldrig ana vad som hände sekunden efter?! Läkaren kom! Hon var som en sommardag, varm och glad. Berättade vad som skulle hända och var lugn. Sedan läste jag ca 30 sekunder innan jag blev hämtad av en rivig sköterska. Blev lite orolig att hon skulle vara för rivig för mitt sköra psyke men hon var härlig! Jag fick slå mig ner i stolen. Ni kan aldrig ana vad som hände sedan... Man vill väl hålla på traditionerna?! Jag fick till och med grabba tag i fotstöden och dra mig ner, så långt ner skulle jag. De mätte syre och stökade runt. Frågade om min familj, om barnen, om jag skulle få glass när jag kom hem osv. Sedan kom läkaren och gjorde sitt, penslade på nåt, bedövade vilket inte alls var så jobbigt som jag trodde, och sedan väntade vi 4 minuter så bedövningen skulle verka. Den sköterska jag uppfattat som rivig babblade oavbrutet och det var ljuvligt. Jag tänkte att hon var proffs på distraktion och kände mig lycklig över det. Sedan var det klart. Jag fick resa mig och gå. Jag talade om att jag hört att alla skulle vara så snälla och att det stämde. Fick sedan ligga i mitt rum och käka mackor (varför är mackor som någon gör till en så otrooooligt goda?? Eller är det för att man väntat på dem så länge?) dricka kaffe och saft och vatten ÄNTLIGEN! Käka en bit choklad. Sedan låg jag och läste ungefär en timme. Och därefter fick jag åka hem! Jag känner mig otrooooligt trött, kanske anspänningen? Men har inte ont, känt av lite lite molande och då tryckte jag i mig alvedon. Och så fick jag medicin för att minska blödningar så de äter jag också. Nu får vi hoppas att allt fortsätter såhär enkelt! Hypokondriker som jag är har jag såklart nojat över infektioner och komplikationer. Men vem vore jag utan min oro?? Ni måste ju få känna att det är jag bakom orden och inte nån spökskrivare! Ps: jag upprepar: jag låg ner OSTÖRT i en timme, läste bok och åt mackor och drack kaffe. Fattar ni?! Så gött!! Lite som denna. Ps: såg nu att jag satte rubriken ”kort rapport ”. Mm verkligen kort. Nu vet ni alla fall verkligen att det inte är nån spökskrivare, har jag någonsin lyckats vara kortfattad? Nej.
