Idag la Assma upp en story där hon berättade om hur hon klappat på ett av barnen under natten och långt senare upptäckt att det var kudden hon klappade – hahaha! Det fick mig att tänka på när jag mjukt och ömt vaggade lilla Nou när hon var sådär pytteliten. Och så vände jag huvudet och gav henne en puss på hjässan. Fast bara det att jag inte pussade på hennes huvud utan på min egen axel. Kändes pinsamt fast ingen såg.En annan gång var jag på utomhusfest när Nou var liten också. Jag gick runt och vaggade henne för att hon skulle somna. Under tiden hade jag nån konversation med någon i mitt huvud. Det var ett engagerat samtal som pågick där inne. När jag sedan la ner sovande Nou i vagnen skulle jag vyssja lite, istället för ”såja såja” säger jag med mjuk bebisröst: "Hör av dig om det är nåt!" eftersom jag fortfarande hade det där mentala samtalet och tydligen ville vara tillgänglig. Kollade direkt omkring mig så att ingen skulle hört hur jag sa till en 1,5 månad gammal bebis att höra av sig om det var nåt ... Tror ingen hörde! PHU!
