Idag hade vi kalas för världens finaste 7 åring! Maja, så rolig, busig och full av kärlek! Firades enligt tradition med sång och chokladboll på sängen. Och paket! Hon fick både rullskridskor och sparkcykel (eller inlines och kickbike som det tydligen heter...) så agendan för morgonen sattes fort. Varvat med ipad. Medan Mattias och jag preppade för kalaset. Grädde gillas inte så tårtorna genom åren har varit en utmaning. Vi provade tex en nutella-tårta när hon fyllde fem. Men det var inte poppis. Men förra året kom jag på: glasstårta! I år hade vi hittat den här svinsnygga tårtan och bestämt oss för att göra en liknande men regnbågig. Man vispar alltså glass och fryser lager för lager. Jättelätt och gott!! Det svåraste av allt var att klä formen med bakplåtspapper, tejp vill liksom inte fästa på det... Efter en massa svordomar krossade jag chokladkakor till botten och sedan vispade jag första omgången vaniljglass och hade i röd och blå karamellfärg (lila alltså). Onsdag, torsdag och fredag var det kvälls- och lunchrutin att vispa glass och färga. Gick supersnabbt så inget jobbigt alls. I tre av färgerna blandade jag i krossade maränger också. En nöjd sjuåring! Jag använde 4 liter glass. 300 gram till varje färg. Färgade alltså alla med karamellfärg. Men hade köpt ett paket tresmak så rosa och grön förstärkte jag bara. Krossade kakor i botten, som receptet sa, för att det inte skulle glida runt. Sedan kan man ju slänga i vad som helst egentligen. Maränger, choklad, spiskummin och koriander...vad man nu tänker blir gott. Vi hade chokladsås, grädde och mer maränger på sidan av och strössel uppepå. Det var ett litet kalas med tre kusiner (plus föräldrar). Hälften blev kvar till efter middag. Vi hängde massor i solen på altanen. Så fin dag! Jag tänkte en hel del på sista avsnittet jag lyssnade på av En varg söker sin podd. Då pratade de om boken Så jävla trött och kom in på att författaren beklagade sig över att allt ansvar för presentinköp låg på kvinnan. Liv och Caroline ba: ”det är ju jättekul att planera och köpa presenter. Om inte - gör det inte då?” Jag ba: Eh va? Vad händer med feministerna? Alltså grejen med att kvinnorna går sönder pga så mycket som ligger på dem ska väl inte ändå inte besvaras med: men gör inte allt det där då? Visst gillar jag tanken med att man har makt att förändra sitt liv, att säga stopp och förändra. Men det är väl inte själva SAKEN som är svår att inte göra - det är ju beteendet. Jag vet att jag inte behöver gå in närmare på detta egentligen, men påminner ändå om att normer är svåra att bryta. Det är ju DET som är problemet. Inte att köpa eller inte köpa en present. Blev så besviken på Liv och Caroline att jag ledsnade på podden. Pausar ett tag. Tänkte mycket på det där idag. Att jag skulle strunta i att köpa presenter jag vet att Maja önskat sig eller skitit i att göra tårtan. Det vill jag ju inte - jag tycker det är superkul! Men den stora skillnaden är att jag inte bär hela ansvaret för allt. När kalasdagen kommer är Mattias som en maskin: städar, handlar, gör godispåsar, fixar delar av fikat, dukar fram, dukar av, fixar kaffe ... osv. Jag tänkte att om jag behövt göra allt förarbete OCH allt det han gjorde, vilket författaren i boken och en massa kvinnor såklart gör, hade jag också varit Så jävla trött. Och då hade jag väl behövt strunta i tårta och presenter- vilket ju är superkul. Men det var alltså ”tipset” från kvinnorna som tycker det är kul att planera presenter. (Obs tycker mkt om Liv Strömquist, hon är grym, men gillar inte alltid hur de är i podden. Känns som att de anstränger sig för att inte förstå saker). En sak som också slog mig, när jag gick runt och tänkte på kalas och kvinnors osynliga arbete, var hur SKÖNT det var att tänka på nåt annat än corona! Att känna att jag fick lust att blogga om ÅSIKTER och inte bara dagbok. Och då åsikter som inte hade ett endaste dugg att göra med Corona. Tänkte ut flera blogginlägg med åsikter. Så skönt var det !!
