Idag kollade jag igenom vilka förslag på bloggämnen jag fått när jag frågade senast. Insåg när folk skrev om kommande semester, stressen i maj, graviditeten etc att det var ett år sedan jag bad om förslag. He he. Ingen stress att svara Louise! Ta god tid på dig! Okej tack!! Ett år senare ... då ska vi se! I alla fall. Några återkommande ämnen är kalas, mat, aktiviteter... Man skulle kunna sammanfatta dem: HUR BRA MAMMA ÄR DU?! Och utan att ett dugg försöka låta som en "storasyster" så: otroooligt mycket mindre stressad över allt det där nu med tre barn. Eller är det sömnbristen som gör att jag ba inte orkar? Eller är det att jag inte hinner haka upp mig? Eller är jag mer chill bara? Jag ska dra lite korta (korta? Mm det tror jag ju på) tankar om varje punkt. (Tillägg: nej det blev såklart inte kort. Gjorde en sammanfattad version längst ner, för den som inte orkar läsa många många ord) Kalas Ja nu har jag ju visat tårtor och på minut-nivå-planerade kalas. Så man kan kalla mig hetsare, eventuellt. Men saken är den att efter några kalas märker man ju vad man tycker är kul och vad man får svettningar och panik av. Att vara kreativ i stunden tex. Det ger mig svettningar i massor. Jag börjar dra dåliga skämt och ändrar plan 2000 ggr vilket alltid leder till att någon blir besviken. Så håller jag fast vid just den besvikelsen, i 10 år. Typ. I alla fall en vecka. Så nu planerar jag för att slippa luckor. Vad jag vill säga är att man så mycket man bara kan ska anpassa efter sig själv. Ja jag vet att barnet fyller år, man kan ta liiiite hänsyn till det. Men försök komma på vad som känns kul för dig själv och försök skala bort så mycket av tråket som möjligt. Och ta så många genvägar du bara kan! Tex vispa färdigköpt glass. Eller som glasstårtan jag såg hos kreativa Karin där de bara vänt ett big pack upp och ner! Smart och GOTT! Barnmat Även här kommer jag med det snusförnuftiga tipset: känn efter vad DU vill! Med Märta var jag livrädd att missa något viktigt i matväg, att börja för tidigt/för sent med nåt, att ge för mycket/för lite ... och ja jag var ju rädd för allt så jag var rätt matt. Då var burkmat perfekt!! Jag behövde inte tänka alls. Bara välja vilken sort som lät kul, bygga meny. Sedan minns jag inte så mycket av hur länge vi körde på det. Vet bara att kosten senare bestod av korv och pasta eller korv och broccoli. Med Maja började jag plötsligt göra egna puréer. Kokade och mosade. Och fryste in. Helt ologiskt eftersom jag sov extremt lite och hade två små barn samtidigt. Men då var det plötsligt kul så då gjorde jag det. Med Nou kör vi mycket på samma mat som vi äter. Varvat med gröt, flaska och banan. Jag är ju alltid stressad över att hon ska vara hungrig eller inte få i sig tillräckligt. Men ... får väl inse att hon nog oftast inte går runt hungrig. Smakat smet Men jag oroar mig alltid att barnen inte ska få i sig tillräckligt med NÄRING!!! Så tråkig grej att noja över. Men det är nog för att det är för lite näring i fika. Så dålig stil av fikat. Det är fikat som ska noja över näringsbrist inte jag!! Aktiviteter Här går det så mycket upp och ner. Men en sak känner jag starkt: man måste inte börja med en massa aktiviteter när barnen är små!! Alltså vi gick på simskola med barnen när de var ... kanske 3 och 4? Ena barnet var LIVRÄDD och andra tyckte det var halvkul. Jag var svinstressad och tänkte saker som: DE KOMMER ALDRIG LÄRA SIG SIMMA FÖR DE HATAR VATTEN OCH DE MÅSTE SIMMA FÖR DET ÄR JÄTTEFARLIGT ANNARS!!!!!! Klipp till tre år senare när båda simmar för att de vägrar gå upp ur vattnet när de börjat bada. Lärde jag mig något av det? Nej. Givetvis inte. För inte så längesedan började jag i panik att fråga vad de ville sporta eller pyssla med. Gav en miljon förslag och nästan inga var bra enligt barnen. Jag hörde om kompisars barn som gick på massor av aktiviteter och andra som ville prova sååå många olika. Blev stressad!!! Sedan hade en kompis liknande panik och när jag skulle lugna henne insåg jag att det inte var någon stress för vår del heller. Vill de prova nåt ska de få det, fram till dess får vi njuta av att inte skjutsa/hämta. Att ha aktiviteter efter skola/förskola när barnen är för små är ju dessutom apjobbigt pga "rubba inte mina rutiner"-Louise. Hallå hell hour?! Nu har vi dock börjat prata om att hela familjen skulle köra tennis tillsammans. Jag har en totalt trovärdig bild av hur det går till, där många skratt är inblandade. Nou springer runt och är nöjd och glad. Ingen är irriterad. Alla tycker det är kul och lär sig massor. Varje gång längtar vi direkt till nästa tillfälle. Känns som att jag INTE kommer bli besviken när vi väl börjar med detta! En annan typ av träning: Ja men jag lyckades ju hålla mig svinkort. Som jag trodde. Vill ni ha snabba versionen? 1. tro ej på Instagram-kalas! 2. burkmat finns av en anledning! 3. stressa ej med aktiviteter! Mvh livscoachen
