Idag var vi på utflykt, trion och jag. Vi åkte till Taxinge slott, NORRA EUROPAS STÖRSTA KAKBORD. Igår förberedde jag barnen genom att säga att vi inte skulle äta nån lunch utan spara hungern till alla bakelser. Märta stannade upp och tittade på mig tveksam: seriöst? Jag kände mig lite påkommen typ. Men svarade: jaa? Det är väl bra om vi är hungriga när vi ska fika sådan megafika? Då kan vi ta två saker var? Märta igen, otroligt tveksam: är detta ett prank? Prankar du nu? (Nu för tiden luras eller busar man inte, man prankar, mvh mormor) Jag svarade att nej jag prankar inte. Hon bytte då tveksamt fejs mot OMG-fejs. På morgonen ropade ett av barnen frågan: kommer vi få äta av trädgården? Och jag insåg att jag behövde förtydliga vad detta ”kakslott” var. Vi hängde så pass mycket på låset att vi fick skärma loss i bilen en stund först. Väl på plats var det corona-anpassad kö. Och då går det långsamt. Nou tyckte det var astråkigt och jag blev svettig av nervositet och brottning med ettåring. I kön frågade också ett av barnen hur många gånger vi skulle äta här. - Eh, en gång. - VA? Bara EN?! - Jaa. Så blev hon sur och jag påpekade ÄNNU surare hur orimligt det var att vara sur när man skulle få fika till lunch och då blev hon sur för att jag var så sur. Ändå härligt hur surhet extremt lätt förökar sig. Surheten släppte när vi fick vara näst på tur! Phu! Här väljs dagens lunch: Detta blev det: Nu ska ni höra. Vi åt och njöt men efter en stund skulle ALLA smaka på Nous macka. Jag ba ja visst, den är ju stor. Meeer macka! Ropade barnen och jag undrade om JAG blev prankad. Macka med sallad!!! Det måste vara ett prank? Men nej. Mackan var så poppis att jag fick lova att vi skulle köpa ostmackor med sallad innan vi åkte. Vilket såklart inte hände för att 1. Universum återgick till det normala, och 2. Alla var för mätta. Realistisk fejkhund Nou gör plankan i slottstrappen När jag kände att vi eventuellt orsakat ett framtida barnförbud på Taxinge drog vi vidare till Saltå Kvarn. Där köade vi i 10 minuter och hade väl kommit nån plats framåt i kön när jag fick nog av barnbråk och meddelade att NU ÅKER VI HEM! Ändå värt extra omvägen för att få stå i kö en stund.
