<p class="oneComWebmail-p1">Dagen började med morgonrejs innehållande 3 slagsmål (jag ej inblandad), 4 hot om "då stannar vi hemma!", 2 gråt, 1 smörgås på golvet (smör nedåt), 0 välta glas, 3 kärleksförklaringar pga "vi ska åka till Junibacken", 1 springtur till buss. Oväntat bra!</p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Buss- och tunnelbaneresor med några fler hot à la "då åker vi hem igen" än morgonen, ett utbrott inombords pga galen busschaufför. På riktigt höll JAG på att ramla av sätet. Jag lät lite ilska pysa ut mellan tänderna på en ohyfsad ungdom som klämde sig förbi två små barn (mina) på väg av bussen. Ungdomen märkte såklart inget. Det var bättre förr.</span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">På Junibacken var det total LYCKA, och lite tårar. Jag blinkade tillbaka tårar i sagotåget ca 5 ggr, jag blinkade tillbaka tårar pga vackra bilder med mycket nostalgi, jag blinkade tillbaka tårar när jag läste om när Barbro Lindgren träffade sin man och blinkade tillbaka tårar frenetiskt när jag läste om att hennes bror dog i en olycka.<span class="oneComWebmail-Apple-converted-space"> </span></span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Sedan grät Märta när jag blev <strong>för</strong> irriterad i matkön. Och jag fick såååååå dåligt samvete och tröstade medan Maja låg på golvet bredvid och gjorde någon typ av snöängel utan snö. Folk fick kliva över oss ... Vill fortfarande gråta pga min överdrivna irritation. Märta har glömt det för längesedan.</span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Nästa tårar hade med en volt i snurrande hjulet att göra. Tårarna efter det var när jag såg entusiasmen i barnen strax innan teatern skulle börja – så fina barn! Efter det var det tårar pga att jag råkade sätta en nagel i Majas haka när vi lekte elgitarr. Och sedan nästan-tårar av beslutsångest över att välja "en LITEN present" i den välplacerade presentshopen. Efter det blev det några fler nästan-tårar vid farväl av en liten kanin som förlorade i sista rosceremonin och fick åka hem till sin plats i hyllan. Så nära att jag med mitt blödande pms-hjärta sa: NEEEEJ VI KÖPER KANINEN OCKSÅ! Men jag höll mig. Fast blir lite gråtfärdig nu när jag tänker på den ...</span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Sedan sa jag "Såååååå! NU åker vi hem" tretusenfemhundrasjuttiotvå gånger. Sedan åkte vi hem! Eller ja, om man tar den korta versionen. Tar man den längre versionen så innehåller den information om en kabel som hade ramlat ner på vägen vilket gjorde att bussarna inte gick, vilket gjorde att vi laddade med glass för att promenera till Karlaplan. Märta tappade sin glass på marken två (!) gånger och servetterna vi laddat upp med gick till att torka grus av glass. Sedan fick tröja användas till att torka glass av barn. Näst på dagordningen stod kiss på en parkering (obs ej jag) och måsjakt vid fontän(stackars måsar). Maja blev besatt av en pinne i fontänen som jag vägrade ta upp. Märta vägrade inte och hämtade den. Efter att Maja nästan plöjt ner tre personer slet jag i sann PMS-anda pinnen ur handen och kastade iväg den med all uppsamlad irritation. Stämningen blev aningen tryckt och Maja tänkte inte röra sig ett steg till. Jag körde klassikern "då går vi!" på viskande inrådan av Märta. Det funkade och Maja blev på gott humör när hon fick prata om sin framtida bild som skulle vara halva lila och halva rosa. Vi åkte därefter tunnelbana tillsammans med HELA Stockholm – vilket myz.<br /> </span><span class="oneComWebmail-s1">Till slut hamnade vi på bussen och barnen fick beröm för sitt tålamod och för att de varit så snälla och nästan inte slagits någonting. Märta trodde bristen på slagsmål berodde på att Maja så gärna ville vara med henne.</span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Väl hemma kläckte jag den briljanta idén att åka och handla. Tre av tre var fruktansvärt osugna men det heltomma kylskåpet fick mig ändå att driva på. Barnen gick med på att följa med på ett villkor: att de fick ta med sig en ugnsplåt. Deal!</span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Vi och en halv miljon andra personer fredagshandlade på Willys. Mina barn var som elvispar men eftersom jag var mer mos än elvisp så höll jag mig istället på lagom långt avstånd.<span class="oneComWebmail-Apple-converted-space"> "Va? Nej det där är inte mina barn."</span></span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Vi åkte hem och körde mega-fredagsmys. Vid första tuggan var Maja tvungen att gå på toa. Två hundra år senare, vid andra tuggan, ringde Mattias. Jag blev sur men han babblade på. Vid tredje tuggan välte Märta ut ett glas med vatten. "Mamma! Du måste torka här!"<br /> </span><span class="oneComWebmail-s1">– Nej.<br /> </span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Nu är kvällsplanen detta:</span></p> <p class="oneComWebmail-p1"> </p>