En julafton som började ...lite sisso, kan man säga. Med en familjemedlem med PMS av typen "jag är superirriterad och låter inget passera" blandat med "allt är skit, jag vill bara gråta" och en annan som var supermegastressad över allt som inte gjorts igår, eller i förrgår. Men vi lyckades med enbart 1,5 gräl i bagaget, sätta oss i bilen och åka mot julfirande. Som blev superlyckat. Märta sa: "När får jag öppna mitt paket?" ungefär 3000 ggr under en halvtimme när vi väntade in alla. Efter att jag till slut fått säga "NU", så byttes repliken mot: "När ska vi öppna de andra paketen?", också cirka 3000 ggr fast vi inte gjorde annat än öppnade tyckte jag. Och när alla barnen fått sina klappar och de vuxnas var kvar så kom fortsättningen: "När ska ni öppna era paket?", gissa på ungefärligt antal gånger? Ja visst, 3000! Ja och så var det god mat, trevligt sällskap och fin stämning. Maja däckade kl 18, så det kan bli en tidig juldagsmorgon. Har för mig att det är Mattias tur...? Förresten! Alla borde gå in och läsa Malin Wollins krönika om att vara MOT vit jul. Hon sätter ju ord på precis allt jag försökt formulera i flera dagar nu. Tack Malin. Kolla härå! Vi lyckades hamna på en och samma bild alla fyra. Proffsigt! Nu ska jag dricka te och kolla film. God jul igen!
