Vad vore väl julbaket utan gräl? Mattias och jag hamnade i en häftig diskussion huruvida vi skulle grädda lussebullarna före frysning eller ej. En oerhört viktig diskussion som kan jämföras med de som troligtvis förs innan en nobelpristagare når det resultat som leder till det prestigefyllda priset. Min irritation låg såklart på en helt normal nivå efter en sådan fajt och jag gick in och la mig på sängen för att sura i fred. När jag ligger där inne och stirrar i taket så hör jag barnen och deras far som stökar och till och med skojar i köket, men jag tänker minsann inte göra dem sällskap - jag är s u r! Då hörs Märtas röst: - Pappa! Du haj en tejp på din snippa! - Va? svarar Mattias. Det har alltså då fastnat någon tejpbit på Mattias bakdel, upptäcker han. Nej, på rumpan hade jag den, det är olika saker. - Nä pappa, se! Den va din snippa! Då gåååår det ju inte sura mer! Till slut blev det lussebullar på MITT sätt! Ja, och några på Mattias sätt. Som ett experiment (och tävling?) för att se vad som blir godast och lära till nästa bak. Jag väntar med spänning på nobelprisnomineringen...
