Först bar jag barnen i magen, sedan i famnen. Utöver barnen bar jag blöjpaket, babyskydd, vagninsatser och snuttisar. Därefter bar jag tyngre barn. Och pinnar. Och stenar. Och förskolekläder fram och tillbaka. Eller ja, detta gör jag ju fortfarande. Igår hade vi denna konversation: – Kan vi inte cykla till Nicke? (förskolesamtal) – Nej, det blir bara så att jag får bära cyklarna. – Nej vi looooovar! – Orkar ni verkligen då? – JA! Vi looooovar! – För jag tänker INTE bära era cyklar. Så är det bara. 15 minuter senare: Nöjd min? Och ytterligare 10 minuter senare kom frågan... nej jag menar befallningen: – Du ska bära mig mamma! Det gjorde jag INTE. Men jag gnällde en jäkla massa hela promenaden. Fast det var inte BARA jobbigt, vi stannade upp och var ninjor ett tag också, det var kul:
