Läser på Knivis blorre om hur man tjatar till sig ett tredje barn. Sååå många bra tips. Man kan förhandla: du får en bastu, jag får en bebis. Man kan ta ”snacket”: det här är något jag verkligen, verkligen vill. Någon hade sagt det i bröllopstalet och alla gäster jublade = 60 pers mot en – lätt vinst! Man kan också avvakta, invänta rätt tillfälle. Och så vidare. Jag gör typ allt det där, hela tiden. Jag har haft ”snacket”, fast helt ärligt kanske det inte blev SNACKET, utan mer två-tre halvdanna snack… Då har det ändå känts närmast, hörde jag inte en liiiten tveksamhet? Sa han inte typ: vi får se, senare? Det låter som ett JA i mina öron! Sedan har jag förhandlat, lite mer: tänk då kan jag ta jättemycket mer av hämtning och lämning-stilen. Han köper det inte. Att få med flera på sitt lag: Jag satt ju i Nyhetsmorgon på Tv4 och sa att jag egentligen ville ha fyra, men kan nöja mig med tre. Kände att ALLA som kollade var på min sida. I sms-gruppen med Mattias familj kom det efteråt flera meddelanden med: ”Vad kul med fler barnbarn!” Men inte ens det verkade fungera? Sedan, mitt största problem, det här med rätt tillfälle. Jag brukar till exempel kanske var tredje kväll fråga: ”Läget idag då? Sugen på bebis?” Svar: negativt. Alltid. Så skumt! Till och med förra veckan, när vi haft the bråk of all bråks och precis började bli lite, lite mer sams och nära varandra, klämde jag in en liten grej om ett till barn kanske ...? Jag säger såhär: det var INTE rätt tillfälle. Så vill man ha tips om hur man får igenom det här med fler barn, fråga inte mig.
