Min app visar att det är ägglossning på G. Jag behövde visserligen inte kolla appen, för den där gnagande oron infann sig och det vacklande självförtroendet knackade på dörren. Så jag visste redan. Men efter förra månadens pms, som var SÅ JOBBIG, så känner jag ba: neeeej, inte än! Inte redan!! Nu kan man tänka att: hörrö det kanske inte är PMS, du kanske bara ÄR såhär. Och jo, lite är det ju såklart jag. Men det följer cykeln så tydligt att jag vet att det inte bara är jag, utan också en liten turnerande hormonfest. Förra överjävliga pms:en så var jag så krisig i relationen och tänkte att det här kommer ju inte att funka! Det är inte pga PMS, det är KRIS! Samma dag mensen kom – all krisighet borta. På riktigt! Jag försökte gräva lite, för jag och Betan skulle podda om relationen i småbarnsåren, men inte ens med aktivt sökande fann jag krisen igen. Läskigt. Men ändå skönt! Viktigt är att påpeka att allt inte är fantasier! En del känslor bubblar ju upp för att man måste ta tag i dem. De kanske är lite överdrivna eller får orimligt stort utrymme, men jag vill inte säga att det är påhitt och skratta (gråta?) bort det. Hur som helst. Jag hoppas att jag efter denna vecka, då jag alldeles snart snubblar in i semester, kommer att ha lindrigare pms. Jag SKA kolla upp det med proffs också. Snart. När jag har tid. Och mod. #myz
