Tack att ni är så bjussiga och berättar om era avundsjukor så öppet och ärligt! Ni är ju BÄST! Det känns lite härligt att bara få outa! Och lite lättare att hantera då kanske? Tycker jag i alla fall. Jag glömde ju vad som gör mig allra mest avis just nu: gravidmagar! Jag tror att jag landat i att det är okej att inte vara gravid eller ha planer på att bli det nu, "vi kan se hur det känns om ett år eller så" (I wish!). Och så dyker det upp en sådan där mage, eller en ultraljudsbild i mitt flöde och jo jag BLIR glad för personens skull men också SÅ avis!!! Jättejättejätteavis. Nu till det största som hänt på ... ja kanske någonsin? Jag har hittat min skämslåt!!! Jag tror jag skrivit om skämslåtar förut, för jag vill minnas att det var väldigt bjussigt i kommentarsfältet då också (jag sa ju att ni är bäst!). Mattias skämslåt är To be with you, med Mr Big. Det är ju en hemlis så jag ska inte berätta det vidare, bara för er då. Säg det inte till någon. Men den är liksom en så bra skämslåt, för den ÄR skämmig! Och jag kan ändå förstå honom. Sedan jag fick veta detta har jag sökt efter min skämslåt, utan resultat. Men så en dag tidigare i veckan, när jag skulle bygga på min springlista på Spotify så slängde jag in en massa låtar och när jag senare lyssnade på dem så kände jag: JAG HAR HITTAT DEN! ÄNTLIGEN! Min skämslåt! Den är sååå bra, och jag måste mima och göra 80-tals-gester när jag hör den. Även om jag är ute och springer och folk kan se. Det går inte att INTE göra det. SÅ bra är den. OCH den är så pinig. Håll i hatten, nu kommer den: Hold on, med Wilson Phillips. Var så god, har ni en maxad musikalisk upplevelse. En fredagsdans till den!
