Idag var jag mom of the year och tog en omväg via lekparken på väg hem från förskolan. När vi äntligen kom fram bajsade Nou. I samma veva Facetime-ringde Maja som skulle gå hem från skolan. ”Kom till parken så går vi tillsammans!” Sa jag. Samtidigt som jag lite längre bort såg en bekant passera med vagn och hund. Jag vinkade glatt, hon vinkade tillbaka, jag ropade HEEEEJ, Maja pratade på Facetime, jag vevade huvudet mellan Maja och den bekanta. Hon stannade upp lite men såg att jag pratade i tele och gick vidare - fortfarande på ganska långt håll. - ÄR DET BRAAAA? Ropade jag. - JAAA, ropade hon och sedan pratade Maja på i telefonen och jag gick tillbaka till samtalet med Maja. Kollade sedan en gång till mot den bekanta och ba: fast vänta nu... det där är ju inte hennes hund...det är ju en helt annan...” Insåg att personen inte alls var nån bekant utan nån jag inte känner alls. Ja, eller NU kan man ju säga att vi känner varandra, så glatt som vi vinkade åt varandra... Sedan gick vi hem och bytte blöja.
