Kväll i London, kallt, blåsigt och regnigt. Vi ska hem efter att ha sett musikal. Mattias och svärfar tar båda upp sina telefoner för att kolla karta. - Vi ska ditåt, säger Mattias och börjar gå. - Nja...är du säker? Säger svärfar. - Ja kolla här, säger Mattias med illa dold irritation och visar snabbt kartan med en snurrande vy och blinkande plupp som står still. Sedan fortsätter han att gå. - Jag skulle säga helt åt andra hållet, envisas svärfar. - Mm jag med, säger jag. Men jag hade ju inte dragit fram min karta så jag hade inte så mycket att komma med. Mattias fortsätter att gå med bestämda steg. Tills en till liten protest hörs. Då tar det tre sekunder så sitter vi istället i en taxi, som åker åt det håll svärfar (och jag) röstat på. Lite tung tystnad i bilen. - Dagen efter promenerar Mattias och jag genom halva London. - Var det jobbigt att ha fel igår? - Va? - Ja, när du sa att vi skulle gå däråt och så skulle vi åt precis helt andra hållet, säger jag och ler från ena örat till det andra - alltså nöjd på ett ytterst diskret sätt. - Amen, alltså jag tror faktiskt vi kunde ha fortsatt på den vägen så hade vi kommit rätt... - Hahah, ja vi skulle ha gått flera kvarter bort, sedan upp och till slut runt och tillbaka och sedan rätt... - Äh...hmm mmm... nej det var inte jobbigt att ha fel. Kan ha varit roligaste samtalet på hela helgen! Sedan delade min vän Annica denna på Fejsboken idag. Gissa vem som fick den mejlad till sig? Mmuuuhahaha! Jag hade räää-hääätt!
