Innan jag lägger mig så tar jag en runda och kollar till barnen. Sedan går jag och lägger mig med bröstkorgen överfull. Av kärlek och oro och längtan efter dem. Sedan tänker jag på allt jag oroar mig över. Får PANIK över allt som kan hända och vill skydda dem från allt. Vad har jag gett mig in på? Denna enorma kärlek, hur ska jag kunna skydda oss från precis ALLT?! Så kände jag när jag fick mitt första barn. Och jag drabbas av känslan då och då fortfarande. Vad HAR jag gett mig in på?! Det läskigaste och svåraste någonsin. Och samtidigt det roligaste och mest självklara någonsin. Gah! Denna enorma kärlek!
