Varje dag kommer M&M hem med nya bitar bark, stenar formade som hjärtan, diamanter och några som är raka/små/stora/prickiga. Och så lite pinnar och en massa blad. Nu är det inte någon vagn längre, och inte bara mina fickor. Men de klarar det så bra själva. De har ju ryggsäckar. En dag samlade jag ihop alla stenar, pinnar och blad i en och samma burk. Det ledde såklart till en utskällning. DE ÄR SORTERADE!!! Duh! Nu till det svåra. Vi ska sluta med napp och tumme här hemma till helgen. Stora nedräkningen. Vi kör metoden: muta. Vi kommer att köra lite som en adventskalender med paket varje morgon en vecka och sedan ett litet kalas (typ julafton) efter en vecka. När vi kom på den idé var enda gången barnen blev lite pepp på att sluta. Jag har sådan ångest. Det är ju sånt gos med filt/tumme och napp (ena barnet har filt och tumme och andra har napp och snutte) och dessutom en stor skillnad mellan bus och lek till nedvarvning och mys, med hjälp av detta. Det är så förknippat med lugn för oss alla. Jag kanske ska ha en adventskalender till mig själv också. Hur har det varit för er när era barn slutat med nappar och tummar? Ps: alltså jag inser ju att tummen sitter fast och vi inte kommer att kunna ge den till katter på Skansen eller dylikt, men så som det är just nu så sugs det enbart på tumme när filten kommer fram. Därför tänker jag att det kanske kan funka med att avlägsna filt...
