Jag hade en ALL IN-dag igår, förutom morgonen så var den väldigt bra. Idag skulle vi ha familjehäng men jag var också inställd på en sväng på stan heeeelt ensam. Några timmar bara jag. Meeeeen Mattias vaknade sjuk. Så inget familjehäng och inget ensamhäng. Kändes genast lite dumt att jag hade gått all in dagen innan, hade ingen ork att hitta på nåt igen. Hur som helst, jag hade sååå lite tålamod ... och ni vet, när man tvättat en miljon tvättar, lagat mat, vikt all tvätt, lekt med barn, parkerat om bilen, gått promenad i snö och blåst, handlat (okej paus i gnällandet för Maja-anekdot: hela vägen till affären studsade Maja fram och sjöng "jag ser det snöar" och vid kassan sjöng hon "tre gubbar tre gubbar ..." jäääättehögt och kastade upp varor på bandet, jag fick fånga osten i luften – roliga, ljuvliga barn! Nu fortsätter gnäll, efter parentes), lagat middag, pyjamas-tandborstning-kissa-fajtats, läst sagor och äntligen fått somna in i min dagliga powernap så vill ett barn inte sova. Jag försöker fortsätta min powernap, men det går inte. Så till sist bestämde jag att hon fick vara uppe, sitta i soffan och kolla film. Jag var såååå trött och sur så jag kollade på serie på ipaden med hörlurar och hon fick kolla sin film på tv:n (paus igen för återblick till lunchlagningen med tanke på att stänga av ljud/ha hörlurar: barn skrek så mycket när jag lagade mat så jag höll för öronen medan pannkakorna stektes, mellan vändningarna av dem alltså ... #ögonblickviminns). Det vakna barnet petade på mig med jämna mellanrum och började varje fråga med "blir du arg nu?". (Fast hon såg faktiskt mer nöjd än rädd ut ... tack och lov). Hur som helst. Mattias lade henne till slut. Och trots att gårdagen var toppen och största delen av den här dagen egentligen också var bra så har jag dåligt samvete. Och känner mig sämst. Om jag tvingar mig själv att backa lite så ser jag att jag faktiskt varit en bra mamma den här helgen, men det känns inte så ... känner mig bara sämst. Vet inte ens om jag vågar posta detta inlägg eftersom jag är rädd att alla som läser också ska tycka att jag är en dålig mamma som gnäller och inte verkar vilja vara med sina barn och att jag då får bekräftat att jag ÄR en dålig mamma... Nu kan jag dessutom bara tänka på alla gulliga saker barnen gjorde idag, som att de dammsög tillsammans och tyckte det var superkul, eller att de blåste mitt hår med hårtork och satte upp tofsar, eller vek ihop alla strumpor, eller försvarade varandra när vi var sura på dem för något... var de ens lite jobbiga? Inte förtjänade de en så sur och tålamodsfattig mamma?! Imorrn ska jag ska vakna full av energi och humor. Och vara #momoftheyear.
