Ibland är jag så lättlurad | Hejhejvardags blogg

Jag gjorde en spännande utflykt till återvinningen igår kväll och när jag kom hem låg barnen och kollade på film. Klockan var inte ens 19 och jag tänkte att det här kanske var lite tidigt att sätta igång någon typ av nedvarvning eftersom i alla fall Märta nu lajvar semester och somnar typ kl 23...

Men sedan såg jag att de verkade rätt trötta. Va? Vänta nu ... om de somnar nu, klockan 19, då betyder ju det att vi har en hel kväll. Jag upprepar: EN HEL KVÄLL!!!! Omg!!!!! Jag gjorde genast upp planer. En hel kväll är ju oceaner av tid!!!!

Jag planerade att gå ut och springa, sedan skulle vi dricka vin och äta ost, därefter klämma ett avsnitt eller två. Sedan lite jobb för min del. Och så några kapitel bok innan sömn.

Så rimlig plan ändå!

Barn ett, den jag varit mest tveksam till - Märta - somnade kl 19! För att stilla den lite gnagande ångesten att detta kan innebära att morgonen startar kl. 04.50 så övertygade jag mig om att hon lagt sig sent så länge nu att tröttheten kom ikapp.

Jag räknade givetvis hem segern, Maja såg ju ut att somna när som. Svirade om till löparkläder och gick ut och sprang extremt långsamt och behagligt (med Hertzmann & Geyerhofer i lurarna). När jag kom hem hade dock Majsan inte somnat än. Men tänderna var borstade och hon låg i sängen och kollade. Snart kanske då?

Men alltså nu VET ju ni att mina barn jobbar skift. Och jag borde hajat, eftersom jag hade en sådan skrattretande lätt hemresa med barnen, att det liksom finns gränser på ödets bjussighet. Men hoppet ville inte riktigt ge sig. Jag duschade (efter en del dividerande med Majsan där vi till slut enades om att hon inte skulle duscha pga risk för mammas schampo i ögonen samt att tre omgångar av kittlande skulle avklaras först) och sedan satte jag mig vid datorn och jobbade lite. Vin, ost och avsnitt skulle skjutas på tills Majsan började hänga med John Blund tänkte jag.

Maja tänkte annorlunda misstänker jag, för plötsligt kom hon ner för trappan och var "inte alls tlött!". Istället ville hon hjälpa mig att jobba. Något jag lyckades förhala lite genom att bjussa på varm choklad och en stor kartong med bubbelplast version XL.

Hon kastade bubbelplast hejvilt och jag jobbade på. Blev lite väl distraherad när Majsan kom på den briljanta idén att lägga de största luftkuddarna på golvet och sedan hoppa på dem. Jag fick lite känslan av att jobba på en skjutbana ...

Till slut sa jag ifrån på skarpen. Då hade jag visserligen bara sagt till sjutusentrehundrafyrtioåtta gånger innan. Men min nya irriterade och bestämda stämma hade effekt! Om den tänkta effekten var fniss och spring vill säga. Jag uppmanade högt och tydligt min minsting att sluta omedelbart för att inte väcka Märta! Hon slutade genast. Yes! Och gick upp för trappan. Ja NU kanske hon ska sova, tänkte denna blåögda moder.

"NU KA JAG VÄTTA MÄTTA!" hörde jag och innan jag hann fatta så smälldes en dörr upp och ett fyraåringsvrål ljöd genom huset: "TAAADAAAAAAAA VATNAAAA MÄTTA!!!!"

Mattias rusade in och avbröt väckningsceremonin. Då hörde jag Majsans ledsna stämma: "Men mamma SA att jag tulle vätta Mätta!"

Ah, mitt "inte" hade visst fallit bort i den selektiva fyraårshörseln ...

Två vakna barn (Mattias hade inte varit så snabb som jag trodde). En som ville somna om och en som var mycket sur på sin mamma.

Det där vinet kändes plötsligt väldigt, vääääldigt långt bort.

Sedan hade vi en period av mjuk stämma/hård stämma, ett barn som missförstod "lägg dig i sängen" för "sätt dig vid skrivbordet och lek med lego", en extremt bombliknande mamma som svalde ner fyra liter ilska. Och endast en och en halv evighet senare sov äääääntligen båda barnen. Klockan hade precis passerat den klassiska läggningstiden 23 och suget efter ost och vin hade bytts ut mot sug efter Valium och kudde. Lusten till att sitta och småsnacka hade bytts mot lusten att väsa arga saker man man är missnöjd med. Men visst, fräsande är väl också en typ av kommunikation.

Väl i sängen tänkte jag över planerna jag hade haft och hur det gått. Jag hann alltså springa och delvis jobba. Jag hann inte med vin, ost eller serie. Jag känner att jag borde jobba jäkligt hårt på mina prioriteringar i fortsättningen.