Häromkvällen var jag ute och sprang. Jag hade lite paus i början av augusti (vi var på resa då) men då promenerade vi upp och ner för Neapels gator i 38 grader bärandes på en Nou, över en mil om dagen, så jag tänkte att konditionen nog var löst. Och det gick ok att springa första gången efter uppehållet, men då häromkvällen, alltså det var HEMSKT! Jag springer alltid i prattempo, alltså VÄLDIGT långsamt. Jag ska kunna prata i telefon samtidigt. Det gör att jag kommer ut och springer igen, jag gillar det tempot. Men ja, jag får påminna mig om att det kan variera. För det var PEST. Jag orkade inte springa hela tiden. Jag brukar komma hem efter ca 5 km och inte vara helt slut pga långsamma tempot, men nej denna gång fick jag gå vissa bitar. Det var inte direkt att jag var andfådd, jag var bara slut på energi.Jag tror dels att det snart är mens. Tror man är som bäst precis efter mens va? Hahah tänk om jag har helt fel och det är precis innan och jag ba: mm jag var så dålig pga menscykeln... Hur som helst. Dels det men främst pga hade ätit lite dåligt innan. Eller dåligt och dåligt, jag hade ätit MEGAMYCKET banankaka, så mycket att jag fick skjuta på middagen för jag var så mätt. Det var tydligen inte tipptopp för springet. Åt middag när jag kom hem, det var underbart. Och lite mer banankaka till efterrätt förstås.I maj körde jag runstreak, sprang alla dagar utom 2. En dag hade jag halsont som jag inte kände var helt ok och andra dagen var en dag som började tidig morgon och slutade 22.30 på kvällen, noll paus. Annars var det lärdomen av runstreak, att det typ ALLTID går att få in 20 min spring. Jag sprang 3,2 km. Med hemmajobb kan man ju dessutom välja om man ska duscha direkt eller vänta pga annat som är mer bråttom med. Mvh fräsching.Men jag ville inte fortsätta springa varje dag utan körde lite strödagar i juni och sedan, nån vecka in i juli, körde jag varannan dag-spring. Ungefär 4,5-5km varje gång. Jag hade jobbat upp konditionen i maj märkte jag. Det var NOLL skillnad att springa 3,2 eller 4,7km. Kändes gött. Testade att springa en mil en dag, det gick bra! Återigen, jag springer inte snabbt!Men så kom då en sån där dag då det bara var TUNGT och trist. Jag tänker att man behöver påminna sig om att det kan vara så också. Att det kanske helt enkelt inte finns energi nog i kroppen ibland. Nästa gång blir det bättre, eller inte. Man får prova!Mina bästa tips för att komma igång och hålla i löpningen är:Springa långsamt och inte för långtLyssna på nåt braHa rutin – "jag springer varannan dag/varje tisdag och torsdag/fredagsmorgnar" vad det nu är för rutin. Har man en rutin så är den svårare att glömma, prioritera bort och lättare att förankra hos exempelvis en familj.Ha mål/ha inga mål. Här är man olika. Vissa vill sträva mot att bli bättre, springa ett lopp, klara av en mil, få snabbare tid... För andra blir det hämmande. Vem är du där? Jag kan variera lite. Ibland gillar jag att mäta, ofta gör det att det efter ett tag bli trist för mig.Just nu håller jag i lite för att jag ska springa Tjejmilen, jag vill inte tappa kondis. Men jag jobbar med att INTE sikta in mig på nån tid. Min senaste tidtagning på milen var före Nou och en period då jag sprang MYCKET. Jag KAN och vill inte tävla mot mig själv där. Men det är svårt. Jobbar på det!Just nu är min enda "tävling" att hålla fast min rutin "varannan dag". Det är också så pass ofta att om det skiter sig nån gång så gör det inget. Men så pass korta pass att det nästan aldrig borde skita sig. Jag häromdagen. I rosa. Ej i blått.Ps: ni vet väl att vi gjort poddsamarbete med Tjejmilen och har en rabattkod på loppet i detta avsnitt? Tips tips...
