Årlig glöggfika, en tradition. Måste baka, fixa, handla, pyssla, pynta... Ja ni vet. Handla blommor till våra nakna fönster! Blommor har en tendens att inte överleva så länge hos mig. Men jag ger mig inte. Eller jag köper nytt. Packade vagnen full med barn, alla två alltså, och stegade ut i kylan. Rask promenad till Ica, kunde ju lika gärna passa på att handla pepparkakor, kaffe, mjölk, julmust och russin. Men en halvmeter in i affären så hoppar Märta ur vagnen och då ska Maja också ur, men hon är fastspänd och blir uuuupprörd och börjar ett gnälligt läte som snabbt går upp i skala till skrik. Märta har redan hittat fram till julblommor och pepparkakslådor som står upptravade för att se fina och juliga ut. Alla blommor ska petas och dras i, och lådorna ska staplas om. 40 sekunder i affären och jag svettas redan som en gnu (är övertygad om att gnuer svettas enormt mycket). Här har jag lärt mig ett och annat efter aaaaalla mina år som mamma. Jag bestämmer mig för att vi faktiskt inte ska handla. Vi ska ut igen. Kör sicksack mellan hyllorna, lyckas precis att inte riva ner skumtomtarna och pressar oss ut mellan två öppna kassor och en pensionär. Ut i friska luften, välkommen kyla! Vi siktar på blommorna istället! Det är en snabb grej. Tänkte jag. Fast Märta hoppar ur vagnen igen och för att slippa ett allergianfall orsakat av barngnäll så släpper jag också ner Maja. Jag har alltså släppt lös en 2,5-åring och en 1,5-åring i världens minsta blomsterbutik. Jag måste vara favoritkunden! Medan Märta plockar bort bär från en buskliknande blomma och Maja rensar bort nallar från en korg river jag åt mig tre julstjärnor. - Så! De här vill jag ha! Tack! Nej Märta du fååår inte plocka bort de där! Bara titta, inte peta! Oj oj Maja lägg tillbaka nallarna nu! Vänder mig till kvinnan i kassan. Eller förresten, jag vill ha en sådan här också! Jag ställer fram en mini-julstjärna på disken. Och får syn på en kruka där bak i affären. Åh, en sådan har vi ju letat efter. - En sådan vill jag ha också! Och en sådan där bukett som står där också! (vem tror jag att jag är? Pretty Woman i blomversionen, shoppandes på Richard Geres kreditkort??) Nu är gnusvettningarna så klart tillbaka. Och de blir inte bättre när jag ser summan på kassaapparaten. Men Märta har nu gjort en liten hög av sina avplockade bär och Maja har trots sin frihet börjat gnälla igen. Det är inte läge att börja ta bort saker från min blomsamling på disken. När vi betalat, och jag mutat/hotat Märta lite sådär osunt mycket, sitter båda i vagnen och vi är på väg ut, äntligen. Barnen får varsin ros av kvinnan i kassan, vi kanske inte var så hemska ändå?? - Jo just det, hur ofta ska man vattna? frågar jag, aka flower killer. - Ja, de får inte vattnas för mycket, då ramlar alla blad bort. Hon skakar på huvudet och suckar. Nej alltså det är jättejobbiga blommor faktiskt! - Eh ok, ja men tack så mycket då! Säger jag och känner mig kanske inte helt nöjd med min urballade blomstershopping. Precis då sliter Maja av hela rosen från skaftet och strör blombladen över golvet. Jag stirrar på damen och viskar förlåt! Hon svarar att det är barn. Och vi går. Som avslutning på detta milslånga inlägg tänker bara som hastigast nämna att jag, när vi nästan är hemma, upptäcker att vi tappat Majas snutte (livsviktig!) och det är typ den sjunde snutten jag lyckas bli av med, så vi vänder och halvjoggar hela vägen tillbaka till Ica (uppförsbacke), in samma väg, plockar upp snutten som JIPPIIII ligger där, lyckas återigen att inte riva ner skumtomtarna, klämmer oss förbi en muskelknutte i kassan och joggar hela vägen hem till de ljuva tonerna av två hungriga och trötta barns klagosång. Men fina blommor var det, och fina barn är det!
