Mattias älskar att göra sig av med saker. Ibland så mycket att det liksom kan bli lite FÖR slängigt av saker som INTE behövde slängas... Jag å andra sidan slänger helst inte alls. Om det inte vore för Mattias så skulle jag behöva hyra fem–sex förråd för att förvara alla mina "åååå men den här fick jag ju den där gången då ..." och "men neeej den HÄR som vi köpte där och det var samma sommar som vi blev kära ..." och "å den här och tre tusen andra klädesplagg är ju sååå gulliga och påminner om när barnen var bebisar". Ja ni hajar. Så vi kompletterar varandra. Jag KAN tycka att det är skönt att göra mig av med saker. Men det är nog aldrig smärtfritt. Helst vill jag alltid göra såhär: Men så blir det inte alltid... Som igår. Då blev det inte så. Då rensade vi förrådet och jo det behövdes. Det var till exempel jätteskönt att kunna gå in i det. Man ba: WHAT? Får det plats LUFT här inne?! Det var också skönt att donera bort en halv miljon gosedjur till förhoppningsvis glada barn. Men det skaver alltid lite. Nästan inget om jag får ge bort sakerna. Men de där som är lite för slitna eller där det saknas nåt så det inte går att ge bort till Myrorna eller liknande... då slänger vi det. När vi åkte från tippen storgrät Maja för att hon tänkte på alla sina bebissaker (oklart vilka, för både henne och oss) och saknade dem. Jag höll god min men upplevde ungefär samma storgråt inombords. Märta pratade om alla nya saker man nu kunde köpa (dagens ungdom...) och Mattias kände sig NÄSTAN nöjd, men tyckte vi kunde hivat i lite mer saker ändå. Jag tycker det är bra att vi har båda delar. Det skulle slängas alldeles för mycket i denna familj om det inte vore för mig. Och ja jo visst, det skulle finnas för mycket om det inte vore för Mattias. Alldeles för mycket. Men nu till tiotusenkronors-frågan. Barnens pyssel. Vad gör man?! Jag vill spara ALLT. Herregud, det GÅR inte att göra sig av med vindögd tomte med rosa ögon! Jag tror Mattias slänger i smyg. Men jag hade ögonen på honom när han närmade sig jullådan denna gång. Och protesterade högljutt när han ville slänga en lucia med lila hår och neongröna ögon. Han fick slänga några saker som hade gått sönder. Efter lite tvekan. Hur gör ni? Jag inser att jag inte KAN spara allt... Kommer det lösa sig naturligt? Eller i alla fall onaturligt? Som när jag plockade med mig några saker från förrådet och Mattias sa: då får du ta ut lika många saker som du tar in! Så elakt av honom att säga så till hamster-frun!! Ska jag gå där och peka ut vilka grejer som inte får vara kvar? Liksom ö-råd utan utröstning, bara upp till mig. Ja nu kom jag av mig igen. Hur som helst. Kommer det att lösa sig tror ni? Jag får en ny sned tomte och då har midsommarstången gått av i kartongen och ryker. Typ så? Bara lösa sig, utan problem, Poff! Löst!
