Ja men då är man rätt slut kan man väl säga. Fast egentligen mer för att dagen gått i ett än att vi hade kalas. Det var bara för familjen idag. Nästa helg däremot... Vi började dagen med att försova oss. Maja stängde av larmet eftersom det störde henne i youtube-tittandet på min telefon. Tack och lov så blev hon kissnödig och jag vaknade med ett ryck. Vi hoppade en halvtimme...nej nu ljög jag... 45 minuter (som BORDE varit 30 min) senare in i bilen och körde såklart fel när vi skulle plocka upp en kompis. Sedan körde jag fel igen eftersom det var väldigt kort om tid nu. Och till sist körde jag fel en tredje gång men då behövde vi bara runda ett hus ett andra varv så det var inte lika mycket schwett och svordomar då. Till slut kom vi fram till Riksidrottsmuseet där min vän Anna hade en fotografering och lånade våra barn. Jag var lite meta och fotade fotandet: Barnen hade jättekul och enda sättet att komma därifrån några timmar senare var att påminna Märta om att vi skulle hem och preppa kalas. Sedan gjorde vi den här tårtan, samma som förra året på Märtas kalas. Den är SÅ god och så snabb??! Jag hittade den på Jennys matblogg förra året och vi kommer fortsätta att göra den! TIPS! Den består av marängbottnar, en som man täcker med smält mjölkchoklad och låter stelna. Sedan vispar man grädde med hallon och lite florsocker om man vill och toppar allt med de bär man gillar och hackad mjölkchoklad. Det står i receptet att man ska servera direkt men jag kom ihåg att vi förra året sa att man nog skulle tycka ÄNNU mer om den om den stått lite. Så vi gjorde den säkert två timmar i förväg och den var LITE "droppig" men snäppet bättre än förra året. Sedan hastade Märta och jag från kalaset för att hinna till fotbollsträningen, som det visade sig hade bytt tid och vi kom lagom till alla hade sagt "hejdå". Tack och lov hade ju Märta ett pågående kalas hemma så den missade träningen kändes helt okej. Vi avslutade kvällen med att bygga en massa lego (för barnen) och avstyra slagsmål (för vuxna ... obs slagsmålen var mellan barnen). Sedan borstade vi tänderna så länge att det räcker för hela veckan. Och båda barnen ville vara bebisar när vi skulle sova och slog på boken och sa dadada och försökte vända sig utan att lyckas. Jag försökte att tycka att det var roligt men var för trött och blev mest sur. Sedan var det ju fyrtioelva andra hinder innan det blev tyst och jag hade NÄSTAN hållit inne irritation, men den pyste ut lite och när de somnade hade jag som vanligt dåligt samvete. Nu ska jag terapia mig själv, påminna om att hela dagen räknas, inte 30 sek innan sömn. Att av en miljard (mellan tummen och pekfingret) läggningar så är det helt okej att spåra ur ibland. Och också tala om för mig att "hahaha tyckte du verkligen att den HÄR läggningen var värd dåligt samvete?! Kommer du ihåg den DÄR då..." och så vidare. Det var en rätt bra läggning ändå! God natt!
