Bild jag gjorde i våras för kampanjen "Mammabekännelser" Igår var jag på bio med barnen. Vi hade fått biljetter till förhandsvisning av Trollvinter i Mumindalen. När vi klev in i biosalongen insåg jag att den var GIGANTISK! Det var Salong 1 på Biografen Saga och där – har jag nu kollat upp – finns över 500 platser! Jag har inte varit på bio med barnen i en sådan stor salong innan. Den var inte fullsatt men det var mycket, mycket folk! Jag tänkte att det här kommer att bli livat! För det är ju det bästa med barnbio, att alla vet att det är just BARN som går på bion och barn inte alltid sitter helt tysta och stilla. Till exempel så var det ett barn som traskade runt i bar över. Ett annat barn låg på golvet framför duken. Sedan blev det lite tråkigt så då gjorde han kullerbyttor från ena sidan till andra. Inget som skymde duken alls. Det var som sagt en gigantisk salong och en jättestor duk. Sedan var det några barn som kom nedspringandes och sprang över golvet med en väsande förälder i hälarna. Själva var vi på toaletten en gång, Märta blev osams med mig (oklart varför) och skulle ge sig av ett par gånger. Och en stund hade jag två barn i knät (kanske var det där själva bråket började...?). Hur som helst. Jag satt där och fnissade åt alla dessa barn. Jag hörde en förälder som fick nog av att barnet sprang ner till golvet framför duken och sa till sitt barn: DÅ ÅKER VI HEM! Jag tänkte att jag förstår den där föräldern. Det är liksom lite pinigt att tänka att ens barn stör. Men allra pinigast kanske det är att andra föräldrar inte tror att man har "pli på sitt barn". Jag tänkte vidare att det nog mest var för de andra föräldrarna som man ville hålla sina barn lugna. För att inte framstå som slapp. Så är det ofta för mig i alla fall, att jag liksom vill visa för andra föräldrar att jag minsann är en korrekt och tydlig förälder som barnen lyssnar på. Fast egentligen är jag inte så korrekt alltid och tydlighet tycker jag inte alltid är så givet med tanke på alla nyanser i livet och det där med att bli lyssnad på ... he he... Jag tänkte vidare lite till. Att alla föräldrar här inne visste ju att vi var på en barnbio. En barnbio på 24 rader och över 500 platser. En stimmig salong med jättemånga barn och riktigt många små barn. Jag tänkte att vi alla förstod. Vi alla vet att barn inte alltid sitter stilla och tysta. Speciellt inte när filmen är 80 minuter lång. Men jag hade fel. För efter ungefär en timme, när det blev lite rastlös stämning i salongen, flera barn behövde kissa och kanske var det precis efter kullerbyttorna och i samband med att ett litet barn upptäckte toppen av sitt huvud som en skuggfigur längst ner på den jättestora duken, som en mamma tyckte att nu fick det väl vara nog och på riktigt ROPADE ut i salongen: KAN NI HÅLLA KOLL PÅ ERA BARN?! Jag blev både lite chockad och illa till mods. Och jag kände att den här personen kanske inte skulle ta emot gratisbiljetter till en BARNbio som visas i en superstor salong. På riktigt. Jag fattar inte. Gå inte på en bio för barn om du inte tål att det rör sig barn där. Filmen var fin. Den var vacker och den var mild. Men den var också lång. Att barn vill lägga sig på golvet och kolla film eller känner att de behöver röra på sig lite var väl inte helt oväntat? Jag såg dessutom en mamma som gick ner och skulle få med sig sitt barn tillbaka till deras platser. Ni vet, den där klassiska. Barnet ser mamman och blir extra uppspelt och känner ett instinktivt "du kan inte ta mig! Jaga mig!!! Wiiiii!!" . Ett beteende som sitter i så många år upp ju? Vissa föräldrar kanske inte har sett den där busblicken i sina barn ögon. Vissa föräldrar kanske inte vet att ETT steg till i barnets riktning kommer att skapa ett total spänningsrus i barnet och bidra till oerhört mycket mer spring och skrik. Den föräldern som ropar ut att folk ska ha koll på sina barn har nog inte sett den där blicken med bus. De som har sett den vet att det finns två alternativ. Backa och hoppas på att sprallet håller sig inom rimliga gränser. Eller attackera och bära ut ett illvrålande barn och åka hem. Jag tycker föräldern gjorde rätt som lät sitt barn hållas. Barnet, som var det barn som gjorde kullerbyttor, verkade inte störa märkbart. Barnet betedde sig som...ett barn. Men det är klart, där såg man ju en förälder som inte hade pli på sitt barn. Jag hörde på väg ut från bion hur några andra föräldrar förfasade sig över hur de sett någon förälder som höll på med sin telefon och då är det klart att "man inte har koll". Jäkla dömande människor. Håll klaffen, fick jag lust att väsa. Men det gjorde jag inte. Och de där föräldrarna hoppade upp på sina höga hästar och tog sina väldresserade ungar och red hem med näsan i vädret. Så duktiga de är va??
