Idag åkte vi till mina föräldrar. Det är alltid så härligt. Fint sällskap, god mat, bli ompysslad, få sova, värma fötterna vid brasan och promenera! Jag brukade under de slitigaste småbarnsåren med lätt ironisk och bitter ton snacka om hur man som småbarnsförälder i alla fall fick uppleva en massa soluppgångar och solnedgångar eftersom man alltid var vaken. Idag tänkte jag att det ju faktiskt var en liten fördel med att det typ blir natt kl 16 nu, att man hinner se solnedgångarna. Och snart är dagen så kort att man utan problem bockar av även en vacker soluppgång. Så extreeeeeemt positiv?! Ni kanske vill sluta läsa min blogg nu, för vad kommer härnäst? Ska jag tatuera in carpe diem eller? Uppmana till njut och skriva saker som "stoppa tiden"?! Ni kommer dock förstå mig. För kolla in ljuset denna guldiga kväll: Namaste dårå!
