Idag var jag med min fina svägerska och såg Limits med Cirkus Cirkör på Dansens Hus. Jag hade väldigt höga förväntningar och när den skulle sätta igång gjorde det mig nervös, eftersom jag kom på att jag så lätt kunde bli besviken. Det blev jag inte. Det var väldigt, väldigt bra. Den handlar alltså om gränser, om människor på flykt. Gestaltat i akrobatik som ofta känns som en dans. Ofta fick man i högtalare höra berättelser från människor på flykt, och fakta projicerades på ett grafiskt snyggt sätt. Ett extremt estetiskt sammanvävt och vackert sätt att beröra ett så sorgligt ämne. Och helt otroligt duktiga artister. Föreställningen hade också roliga inslag, man fick skratta och publiken fick också vara delaktig. Vi fick alla ställa oss upp, med fötterna ihop och sedan blunda. Man kände kroppen som liksom rör sig och de pratade om balans. Hur balanspunkten kräver rörelse, att man rör sig kring den och på den. Sedan sa kvinnan på scenen att hon funderat på om människors resande över jorden skapar balans, rörligheten. Och vad som då händer när man stänger gränserna. Hur det påverkar balansen. Och mina tankar gick direkt till helgens nyhetsflöde. Med kaoset på de amerikanska flygplatserna. Jag tänkte på muren. På gränskontroller, på stängsel. På människor som springer, som knuffas omkull. Som kastar sig ut, men som inte får landa. Människor som försöker röra sig, för att överleva, som blir fast, inte får röra sig längre. Stängda gränser. Jag är rätt tyst just nu på bloggen angående det politiska läget i världen. Om det som fortfarande känns som ett dåligt skämt. Så overkligt och alldeles för verkligt nu. Jag kan liksom inte skriva om det, för när jag skriver om det måste jag gå in i det djupare, och går jag in i det djupare så börjar jag andas uppe i halsen. Det är skrämmande, det som händer. Jag klickar in på allt som rör protester, höjda röster, foten ner. Jag slukar lugnande ord och känner styrkan i gemenskapen, rösterna emot. Då når luften ner till lungorna igen. Världen i obalans. Men inte utan hopp. Alla tre bilder är fotograferade av Mats Bäcker och finns på Cirkus Cirkörs pressrum.
