Idag fyller Mattias år! Både han och jag kom på det förra veckan – han funkar inte som jag som påminner och räknar ner ca 3 månader innan. Finns INGEN risk att nån glömmer min födelsedag här hemma om man säger så ...Mattias fick present från barnen – ett spa-kit med lite ansiktsmasker och doftpinnar och kakor. Jag ska ge honom nåt senare ... Och nu kanske ni (eller mer jag) tänker: gu så dålig fru som inte fixat present. Men jag kompenserade genom att gå upp och baka scones till frukost! Och kokade ägg och gjorde mangosmoothie. Sedan var det ju vanlig jobbdag men på kvällen skulle jag fixa hamburgare med hembakade hamburgerbröd till middag. Min ena storasyster bakar ju bröd typ varje dag och hon gjorde korvbröd i somras och hamburgerbröd i vintras och sedan dess har jag tänkt att det är LIVET med hembakade sådana! Tack och lov hängde storasystrarna och också TV:n mycket med Nou efter hämtning så jag kunde laga mat. Allt flöt på. Medan degen knådades tömde jag diskmaskinen. Medan degen jästa gjorde jag burgare/skar halloumi, fixade salladen. Skulle göra snabbpicklad rödlök och sås bara, sedan typ klar. Men eftersom jag glömmer allt nu för ti'n så fanns ingen majonnäs. Ja ja, jag får väl slänga ihop en lite snabbt då. Det var superlängesedan, men det har alltid gått så snabbt och enkelt när jag gjort det innan. Well. Turen har vänt, om man säger så. Efter TRE försök tänkte jag att nu ger jag UPP!!! Sedan ba... näe, jag SKA klara det!!!! Så jag försökte en fjärde gång. Misslyckades igen. Och gav upp. Var inte på tippelitipptopphumör om man säger så. Det blev den sås som fanns i kylen, dvs senap, ketchup och en lite för stark srirachamajonnäs. Blir fortfarande sur när jag tänker på det. Har fått massor av tips pga la detta på instastories – handvisp och ej kalla ägg verkar vara grejen. Men det spelar ju ingen roll för jag ska ju ALDRIG MER GÖRA MAJONNÄS!!! Ja ja. Med glatt humör slog vi oss ner till bords. Blev lite osams över en colaburk. Nej inte barnen, utan Mattias och jag. Sedan skrek barnen om nåt och blev sura på varandra. Men resten av middagen förflöt väl, till slut. He he. Grattis då. Älskling.Nej men en sak med detta födelsedagsbarn är att han faktiskt blir ÄNNU bättre med åren. Eller VI blir det, tycker jag. Fråga min eventuellt inte om några dagar – PMS är på uppgång. Men han är rolig och fin och snäll. Det är han! Fast han bråkade om cocacolan. (DU BÖRJADE!!!) Han var bra här med, för 10,5 år sedan. Men ännu bättre nu. Till sist åt vi glass. Det var gott! Jag tog alla läggningar – finns det egentligen nån finare present?! Och sedan behövde jag jobba en sväng. Men nu är det väl dags att sova va?God natt!
