Jag började denna eftermiddag med nyckelsprint. För er som ännu inte är bekanta med sporten så innebär den att man lämnar jobbet, gärna lite för sent, för att efter en stund upptäcka att hemnycklarna INTE lämnat jobbet. Detta leder till en tidigarelagd återträff med kollegor man nyligen vrålat TREVLIG HELG till, frusna fingrar och lite lätt flåsig andning. Nästa sport blev barnspurt. En klassisk sport som vi utövar dagligen vardagar faktiskt. Den innebär att barnet tar sats från avdelningen på förskolan, passerar hallen med ytterkläderna som snällt hänger på vänt och fortsätter rakt in i det lockande rörelserummet. Denna sport kombineras alltid med selektiva öronlock, vilket betyder att ord som ”inte tillåtet”, ”klockan är mycket”, ”vi måste gå” hamnar på mute. Ord som ”JAG ÄR STAR WARS” och ”kolla vad högt jag kan hoppa” innefattas inte av mute-läget, utan ligger istället under avdelning repeat. Denna dag var tuff för modern. Precis innan barnspurten drabbades hon av akut blodsockerfall vilket innebar kallsvett och kraftlöshet. Kraftlöshet är inte en bra grej när man ska utöva löp-efter-litet-barn. Inte heller passar det bra med klädbrottning eller de ständigt återkommande sporterna strump-letning och vant-sök. I paus fick således mamman en banan av förbipasserande pedagog (pedagog aka hjälte). Andra halvlek skedde inför nästan helt tomma läktare. Det var nu endast idrottarna och städpersonal kvar på arenan. Nu utövades troskampen (vilken innebär att moder försöker få barn att ha på sig fruktansvärt fula trosor pga. något så simpelt som iskyla) tätt följt av täckbyxkampen (vilken innebär att moder försöker få barn att ha på sig otympliga täckbrallor pga. något så simpelt som iskyla) och avslutningsvis stövelkampen (vilken innebär att moder försöker få barn att ha på sig skor av något slag pga. något så simpelt som iskyla). Därefter var det dags för utomhussporterna. Långdistans stod på schemat och på grund av yttre omständigheter såsom avsaknad av napp och byxlöshet under de otympliga täckbrallorna blev denna gren inte helt enkel. Alla de tre tävlande nådde tillslut mållinjen om än lite mer slitna än vanligt. Vad som sedan hände är oklart. Någon trodde att SM skulle vara avslutat, men plötsligt var det tydligen boxning som gällde. Den kryddades av en sport som modern trodde hade avskaffats; illvrål-på-tinnitus-nivå och sedan avslutades hela fredags-SM med den gamla klassiska gråtceremonin. Efterfesten bestod av gemensamt toalettbesök där en av festdeltagarna snodde toalettpappret och sprang iväg för att sprida ut det i halva hemmet, medan en annan kände sig aningen strandad och vädjade om att få tillbaka det, och en tredje diskret avvek från festligheterna för att passa på att sova lite trots att klockan inte ens hunnit slå 18. Efter intensivt sportande fick alla idrottare fylla på med energi i form av god mat, lekar och kramar. Vi tackade varandra för en god match och somnade innan sagan var slut.
