För sex år sedan, ungefär kl 23.15 så sa barnmorskan på SÖS: – Jaha, då får vi se om bebisen kommer den 4:e eller den 5:e då! Jag vaknade upp ur min dimma och ba: – Kan den komma den 4:e?? – Ja... det är inte omöjligt. Det var första indikationen på hur lång tid detta skulle kunna tänkas ta. Dessutom var det en möjlighet att bebisen skulle komma på min farmors 91-årsdag! Något jag i tanken avskrivit redan eftersom jag föreställt mig att vi skulle vara på BB länge innan bebis skulle komma. Och minsann, hon kom den 4/4. Ärtan Märta. Och jag blev mamma. Jag kände mig som en superkraft efter förlossningen. Två dagar senare blev jag livrädd och fortsatte vara det ungefär fram till...okej jag är det fortfarande. Efter någon vecka hade vi besök av familjerna. Jag hittade på att jag skulle byta blöja för att få hänga lite med Ärtan själv. Och när min syster skulle hjälpa mig att bada Märta så började jag gråta för det var så läskigt. Jag blev LITE lugnare sedan ;) Några dagar gammal bebis med livrädd mamma Ca en månad gammal. Alltså HUR GOSIGT?! Och idag fyllde hon alltså 6 år. Fyra tappade tänder och två lösa, ständiga diskussioner, världens mest envisa och viljestarka men också varmaste och mest omtänksamma lilla sexåring. Älskade, älskade Ärtan. Traditionsenlig födelsedagsfrulle med chokladboll (inklusive 6 ljus), varm choklad och ballonger.
