Om jag var aggro igår så är jag lugno idag. Var hos min farmor, Nou och jag. Älskar att vara där. Prata och bara vara. Fint också med en liten ålderskillnad på 98 år och 3 månader mellan min farmor och Nou. Jag åkte tåg och ALLA har varit så snälla. På vägen upp var jag orolig över 2 minuter på mig att komma av tåget. En dam på andra sidan gången sa: jag ska också av där, jag kan hjälpa dig! Och det gjorde hon. På vägen hem var tåget proppad med bagage och jag stod med Nou i sele och grubblade över hur vagnen skulle få plats. Då dök en hjälte upp. Hon hade själv en massa packning men lade den åt sidan och hjälpte mig. Stuvade om väskor, fällde ihop min vagn, skyfflade in allt. Alltså HUR FANTASTISK? När jag sedan skulle av hade hon en plan hur vi skulle gå till väga och så fixade hon så allt kom av, fällde upp vagnen och satte på liggdelen. Ljuvliga människa! Plus att en person erbjöd hjälp ner för en trappa, jag - min vana trogen - tackade nej, "det går nog bra". Kort därefter kom en annan man och bara lyfte ner vagnen tillsammans med mig. Tänk att det finns så många fina där ute! Lätt att glömma ibland när man halkat in på kommentarsfält... viktigt att påminna sig!! Väl hemma skördade jag denna lilla zucchini. 1,6 kg. Den ligger nere på diskbänken och ser ut som en jättesnigel... Men då vet ni vad som dominerar nästa veckas meny...
