Alltså jag kan ju inte ha den här diskussionen med min man, för då märker han att jag svajar lite i "fler barn"-tänket. Jag hade ju bestämt att vi minsann skulle ha en trea. Jag var jättebestämd. Och sedan ba: eller??! Ska vi det? OBS! Jag är 100% medveten om att även om vi skulle säga: "ja vi kör" så finns inga garantier att det blir fler barn. Så när jag pratar såhär så handlar det om att FÖRSÖKA få fler. Men om man ska försöka så ska man ju vilja ifall det går som man önskar. Hur som. Innerst inne är jag ju alltid team FÖR. Men jag vill ändå höra era tankar. Ni som har tre eller fler: hur har det varit med fler? Hur känns det att vara så många? Vad är fördelarna och vad har varit jobbigast? Ni som känner att ni INTE vill ha fler, varför känner ni så? Mina argument MOT är: - mindre tid (när man redan känner att man har lite för lite) - svårare med barnvakt (när det redan är svårt) - påfrestande för relationen Mina argument FÖR är: - en till i klanen, det ångrar man ju aldrig! Det räcker som argument! SÅ mycket ryms där i.
