Finns det bara ett sätt? | Hejhejvardags blogg

Är det blurrade, filtrerade Instagramlivet enda sättet att vara lycklig?

Jag kan bli rätt provocerad av denna ensidighet. Hur det liksom finns en ytterst smal väg som är "lycka" och den lyckan är lika med lyckad.

I fredags tipsade jag om en text av Elisabeth . Den texten blev sedan en läsarkrönika på Mama.nu . Många som läste den kände igen sig och tyckte att det var skönt att höra att fler hade det lite svajigt i bebisbubblan. Någon tyckte dock att Elisabeth skulle chilla. Att det handlade om inställning om man upplevde lite motstånd. Och hon visste vad hon pratade om för hon hade minsann också två barn.

Det finns en del att irritera sig på i den kommentaren. Till exempel att man förutsätter att en tvåbarnsmamma är exakt likadan som en annan, och så även barnen. Men det som skavde i mig var tolkningen av texten, att man såg den som negativ. Som att man är gnällig för att man visar ett liv med nyanser! Som att man sagt att saker är dåligt, för att inte allt var tipptopp? Är det så det funkar? För mig var texten vacker och levande. Livet liksom. Upp och ner, utmanande och tufft, skört och fint. Och jag blev så förvånad att någon tyckte att tips om chill var på sin plats. Varför liksom? Ingenstans bads det om tips eller uttrycktes det önskan om en annan tillvaro. Det var en beskrivning av en vanlig dag, med vardagliga utmaningar. Finns det inte utrymme för grus under fötterna och vardagsgnabb i filtervärlden? Får man inte prata om svettiga hämtningar, misslyckade maträtter och kladdiga köksbänkar? Är det att gnälla? Är det att ropa ut hur misslyckad man är? Är det att indirekt säga att man vill ha något annat?

Jag älskar utmaningarna i vardagslivet, växlingarna, känslorna. Jag älskar att ena stunden svettas över att inte ett enda barn vill ta på sig ett enda klädesplagg (okej preciiiis just då kanske jag inte skulle sätta etiketten LOVE på situationen, men ändå) för att sedan sitta på en skumpig buss med två sjungande minigrisar med snoriga näsor och rosiga kinder. Jag älskar att det lilla får blir svinstort och det stora får bli smått. Att det händer hela tiden. Att det känns hela tiden.

Denna livsmarknadsföring som man så lätt kan skapa för sig själv och för andra genom Instagram, Facebook och bloggar är inte helt okomplicerad. Det krävs rätt mycket kraft att stå emot, inte dras med, inte känna sig som den enda som inte har puffiga soffkuddar och välregisserade, snygga frukostar. Jag tycker bilder av annan vardag behövs. Jag tycker att texter som Elisabeths är helt och totalt nödvändiga och så viktiga.

Alla behöver inte dela min kladdiga och lätt kantstötta bild av "lycka", men jag hoppas att man kan inse att en mer nyanserad bild av livet än det man ser genom ett Instagramfilter inte betyder att personen bakom vare sig är missnöjd eller misslyckad. Det blir så himla smal väg att balansera på annars ...

Inställning... eller föreställning?