I söndags hade vi kalas för Märta med alla kompisar från förskolan. Det var första kalaset där vi bjöd in kompisar. För att vara väl förberedda såg vi till att handla allt på lördagen. På det sättet kunde vi fokusera på bakning och annat skoj på söndagen (obs ej ironisk). Jag lovade barnen att vi skulle göra chokladbollar på söndag morgon. Sedan drabbades jag av THE STRESS på lördagskvällen och gjorde chokladbollar och en kladdkaka (som jag glömde i ugnen så det blev en o-kladdkaka. Va? Vill ni ha recept? Det är inte så komplicerat som det låter. Gör bara en vanlig kladdkaka. Låt den stå inne ca 24 minuter istället för 18. = o-kladdkaka!). Vi ska ju ändå göra tårtan tillsammans, tänkte jag. Det nöjer sig säkert barnen med. Söndag morgon: Replik 1: IDAG ÄR DET MITT KALAS!!! Replik 2: NU SKA VI GÖRA CHOKLADBOLLAR! Så att eeeeh. Okej vi åker till affären och handlar, eftersom 1) jag har tagit slut på alla varor som behövs för extrabaket 2) jag har ändå fått panik att vi har för lite att bjuda på. It's the panikbak and you know it Men först, innan affären eller bakandet, eller något annat, kunde göras, så ägnade jag mig åt detta: Kändes ändå bra eftersom det skulle komma en massa folk. Ifall nån glömt vem jag var. Det är hon med den röda lampan på hakan. Aaaah hon ja! Sedan åkte vi och handlade. Viktigt var att ha med resväska och Linnea (dockan). – Ska inte Linnea och väska vänta i bilen? Tyckte mamma med argument 1) de kan komma bort 2) vi har mycket att bära. Barnen tyckte att väskan och Linnea INTE skulle vänta i bilen pga 1) dåligt förslag 2) vi bestämmer om oss, du bestämmer om dig mamma. De borde ha lyssnat på mig eftersom det inte tog lång tid innan Linnea bajsade inne i affären. Paus för ”blöjbyte”. Det hade jag ABSOLUT ro i kroppen för. Lekbajs. Som inte finns. Jag ba: – Så så så nu är det bytt! (viftade med händer i luften som ett supersnabbt blöjbyte). Märta tittade på mig som att jag var galen. – Det DÄR var inte byte. – Ja men nu är blöjorna slut, hon kanske klarar sig tills vi kommer hem? – Men hon är ju alldeles kladdig!!! Vad ska jag säga nu? Att det är luftbajs som inte spelar roll? Att Linnea gott kan ha en bajsblöja på sig i flera år för att det inte är bajs på riktigt? – Ja okej byt då. Jag kollar efter korv så länge. Blev mitt svar. Trodde jag. Jag fick såklart assistera när kläder skulle på och av. Till slut var Linnea bytt på. Och vi flanerade mellan hyllorna. Stannade vid allt som var 1) rosa 2) glittrigt (glansiga förpackningar räknas också) 3)såg ut som godis. Vid marsipanhyllan var det oerhört god stämning. Det finns SÅ mycket strössel. I olika former. Maja ville att Märta skulle se varenda burk med strössel. Märta! Märta KOLLA! HJÄTTAN! Märta kolla! LOMMOR! Märtas ständiga, oengagerade svar: jag vet. Till slut hade jag svarat: "nej" på ca 3000 "kan vi köpa den här?!" och vi hade fått allt betalat och skulle gå. – Maja var är din väska? Borta. Såklart. – Vänta här, jag är tillbaka om TRE sekunder! Sa jag och började springa supersnabbt. Det gick inte bra. Två barn sprang efter supersnabbt och skrek dessutom och alla våra påsar stod kvar. Vi bytte strategi. Och tog en promenad allihop, inklusive fyrtioelva kassar, tillbaka till marsipanhyllan där en liten resväska stod och väntade. Vid bilen väntade detta: Det var ju kul. Eftersom vi egentligen HAR en p-skiva. Som ligger i bilen! Ha ha, där blev ni minsann lurade, p-vakterna! Så lättlurade! Tydligen krävs det någon typ av hjärna för att den ska kommas ihåg. Men då hade vi ju inte fått ha det såhär lurigt och kul! Väl spenderade pengar ändå! När vi kom hem bakade vi chokladbollar, vispade grädde, bakade tårta. Barnen fick vara med lite, men helst ville jag göra på mitt sätt och de gör ju så ofta fel. Ett tips då är att ge dem slevar att slicka av. Så med denna mjukstart på dagen så blev det till slut kalas! Det blev fint!
