Jag letade upp en fråga från frågestunden: Hur gör du för att ta dina egna beslut i ditt liv oavsett vad andra tycker? Hur hanterar man när någon närstående har något emot ens egna beslut, trots att man själv vet att det är ett bra beslut för en själv?Intressant tycker jag! Hur gör man? Det var ju en stor fråga. För det finns så många beslut. Jag kan vara extremt dålig på att fatta små beslut, sådana som inte spelar roll egentligen – typ parkeringsplats. Eller "vill du ha en påse?" Fast den senare slipper jag ju nu när påsar kostar en miljon. Men jag gissar att frågeställaren tänker sig lite större frågor. Kanske byte av skola till barnen eller en flytt eller byte av jobb. Osv.Jag brukar försöka tänka såhär: om JAG fick bestämma, helt själv, utan konsekvenser, hur skulle det då se ut? Då kan jag få en liten hint om hur jag känner innerst inne. Sedan kan man ju inte alltid ta bort en omgivning eller konsekvenser, så då måste man lägga på de sakerna en efter en. Är det värt det trots detta? Och så jobbar jag mig framåt. Men för att veta att jag inte tar alltför mycket hänsyn eller är alltför konflikträdd så är det där med att skala bort ett bra sätt tycker jag. Man kommer liksom åt magkänslan då.Och det där med att hantera att folk har nåt emot ens beslut... Ja jag över ständigt på att tänka att andras känslor är deras, och därmed deras ansvar. Inte mitt.Men allt detta beror ju på hur man är som person. Är man någon som glömmer bort att känna in sin omgivning så kanske man får jobba annorlunda. Är man någon som famlar och blir lite för medveten om andras åsikter så bör man skala bort. Så klart.Sedan är det ju inte alltid man fattar rätt beslut. Så är det ju! Och då vill jag påminna om att man får backa. Man kan ge upp. Det är sånt som låter lätt i teorin. Om vi tar exemplet en flytt, så kanske man tröstar sig med typ "äh, trivs vi inte kan vi alltid flytta tillbaka". MEN det tror jag är lättare sagt än gjort. Det känns som att man går ett steg tillbaka – vilket det såklart inte är, för man har en erfarenhet till i bagaget. Men ändå den känslan tror jag kan göra att man stannar kvar även om man inte vill. Man kanske redan från start ska göra upp att man utvärderar och bestämmer hur lång tid man ska ge det där nya beslutet. För visst kan det vara så att man behöver ge saker och ting tid. Men vissa av oss måste också påminnas om just den grejen att det aldrig är för sent att ge upp!Nu är jag så nyfiken på att höra hur NI gör för att känna att i fattar rätt beslut och hur ni hanterar om andra är emot beslutet!
