Idag sprang vi barfota några varv tunt kvarteret, upp till stora vägen där det blev brottningsmatch eftersom tråkiga morsan inte tyckte vägen var lämplig lekplats för svinsnabb snart tvååring. Sedan ner till parken där det till slut provades hot: ”då går vi nu, hej då!” från Maja och mig till den dära snabba. Om det funkade? Inte ett dugg. Men det är viktigt att Maja lär sig grundstenarna i föräldraskap. Igår var vi på stranden. Jisses. Tänkte skriva ”det gör jag inte om” men det är andra gången jag drar iväg ensam med Nou och andra barn så jag verkar ju inte lära mig om man säger så. Förra gången sprang jag fyrtioelva varv på bryggan. Denna gång var det färre men det var mer upp och ner för bryggan och hålla fast barn som ska sitta på kanten, och sicksacka mellan tonåringar på brygga pga springande barn, hämta barn från strandtennisspelande par TVÅ gånger och också skaka två okända människors handdukar vid två olika tillfällen eftersom Nou rusat dit och använt som fotavtorkning (så pinigt). Hon. Är. Inte. Stilla. En. Sekund. Vid ett tillfälle då jag bar henne - alltid extremt sprattlande (så stark och tung?!?) - och då fick hon liksom ner ena foten i min bikinibralla. Så värdigt det kändes. Att visa fissen på fullsatt strand med en vevande och vrålande snart tvååring i famnen… Vid hemgång försökte jag fånga in alla de barn som skulle med. Under tiden hann Nou klättra upp på en läktare - två gånger! *insert emoji med brinnande hjärna Då kom jag på Greta Gris. Och för första gången på 1,5 timme var hon stilla! TACK för iPads! Tack Greta! Tack!!!! Nu tänker jag att jag borde få plats på vilohem en vecka? Visst? Tar givetvis med mig barnen för annars skulle jag inte klara mig. Hur kan de vara så guuuuuulliga??? Kolla igår, efter den mysiga stunden på stranden och en läggning som gick åt skogen - då somnade hon såhär! Hon somnar ju alltid annars själv i sin säng så det var extra mys att få en sån här vi-låtsas-att-du-är-pyttebebis-stund (den kom efter 1,5 timmes icke-sov så tålamodet hos mor var sisso några gånger men det glömmer man ju så fort de ligger där och gör sådana där napp-ljud).
