Rrrrring, rrrriiiiing (eller blippblopppblooppblipp som di dära moderna telefonerna låter) - Hej det är Louise. - Hej det är Ditt Sömnbehov. - Vem? - Just som jag trodde, du har helt glömt bort mig .. - Va? Nej nej! Vem var du sa du? - Ditt Sömnbehov. - Mm-hm...? - Vi brukade prata väldigt ofta förr? Jag sa åt dig att sova länge på morgonen? Eller att ta en tupplur mitt på dagen om du var ledig. Ibland sa jag att det var okej att vara upp sent, du kunde betala igen mig på några dagar. Minns du? - Ja nu börjar jag minnas vagt... Sprang vi hand i hand över blomstrande ängar? - Eh...ja kanske. - Kul att du hör av dig igen! Det känns som längesedan. - Ja. Dryga 4 år för att vara exakt. - Så längesedan? - Jepp. Då slutade du lyssna på mig plötsligt. Du sa något om "viktigare saker" och sedan var det bara bye bye. Men nu är jag tillbaka! Du har säkert redan märkt av mig. - Är det på grund av dig som jag bara tänker på att få sova just nu? - Jepp. - Är det på grund av dig som jag inte orkar göra något alls på kvällarna längre? - Jepp. - Är det på grund av dig som jag går runt i en såsig dimma och är irriterad på alla och stressad över allt jag inte fått gjort? - Jepp, jepp och jepp. - Åhå. Kul att du är tillbaka... Verkligen. Jättekul. - It's payback time BABY!!!
