Sist jag hade en dipp så var det i samband med pms. På nåt sätt upplever jag det enklare då "det är hormoner, håll ut! Snart över!". Nu har det kanske mest med sömnbrist att göra? Har varit ett gäng dåliga nätter. Men jag vet inte. När jag får sådana här dippar får jag ofta panik. Jag brukar se det som att jag försöker fly från känslorna, vilket inte är så konstigt eftersom hela kroppen säger att det här inte känns rätt! Men jag fick lära mig en så bra sak i terapin för några år sedan och det var att jag ska stanna upp och känna även de jobbiga känslorna. Liksom vara i dem. Annars blir det svårt att släppa dem på riktigt. Och jag kan faktiskt märka skillnad, de gånger jag försöker springa ifrån dem hänger de kvar längre, envist "bekräfta oss!!". När jag försöker vara i dem så brukar de passera snabbare. Hoppas på det även nu. Jag blir så himla trött av att vara nere också. Siktar på en lång natt och hoppas det går uppåt efter sömn. Men alltså var det egentligen mest tipset jag ville dela med mig av, att vara i känslorna. Och så ville jag skriva av mig lite. Men det kändes lite jobbigt. Tipset fick vara ursäkten. Tack. För att öka på ursäkten att skriva av mig så passar jag på att upprepa förra tipset från terapeuten (som jag tipsat om innan) som jag bär med mig. Det är det där att man ska byta ut MEN mot OCH. Exempel: Det är kul att vara småbarnsmamma, men det är jobbigt. Här tar man liksom bort "kul" genom att använda "men". Istället kan man säga Det är kul att vara småbarnsmamma, och det är jobbigt. Båda delar får lika mycket värde. Vet inte om exemplet var det bästa, men ni hajar, det vet jag. För ni är så smarta. Förresten så kommer en till intervju upp senare idag! Med en mamma till pseudoTRILLINGar. Stay tuned. Som di säger åver där.
