Skriver detta från en popcornluktande entré i en biograf. Inne i en av salongerna sitter storbarnen. På bio! För första gången själva. Jag oroar mig över att jag inte var tillräckligt tydlig med exakt VAR jag sitter och väntar. Är också stressad över att jag inte ska nyttja denna ocean av egentid väl. Vad skulle jag nu göra?!? Mejla? Blogga? Borde jag ha tagit med ritblocket? Datorn? Dammsugaren...? Mattias är i krokarna och promenerar runt med Nou. När som helst kan han kliva in och vi ska bytas. Och vad bör jag DÅ prioritera? När jag går runt med Nou? Alla de där sakerna jag tänkte art jag skulle göra om jag fick en minut över... vad var det nu igen?! Kom igen!!! Tänk tänk tänk... Kommer inte på nåt. Alls. Hanna skrev så gulligt inlägg på Instagram om det magiska i att hon och dottern plockat på grammet samma mängd godis. Tyckte liksom: naw gulligt att tycka det är magiskt (Förlåt Hanna menar inte så nedlåtande som det låter här!!). Sedan, innan bion, plockar M&M godis. "Får vi EN till?!?" Nja... okej en liten. Maja tar en liten. Märta drar på med en inte liten. Så väger vi godiset, och vad händer? Detta: Exakt på grammet!!! Kände att jag nu förstår känslan av magi. Och ja mina vänner, det ni ser på min tumnagel är det allra sista av julaftons nagellack. Den som spar den har.
