Idag var jag på Mia Skäringers Avig Maria. En present från min fina bästis. Himla bra present alltså! Jag älskar Mia Skäringer. Hon är så stark och svag, och skör och cool och rolig och ledsam. Jag älskar att skratta och sätta skrattet lite i halsen och sedan skratta ännu mer. Och sedan bli arg, glad och svälja gråt och sedan gråta för att det är så jäkla bra. Fast jag tycker det är lite pinigt att gråta och jag smusslar bort tårarna genom att låtsas att någonting i fejset kliar. Knasigt. Men det känns ju så privat att gråta? Ja det där blir nåt att ta upp nästa gång jag ska börja i terapi. Hur som helst: ordern är att gå och se hennes show! Bara gör’t. Skulle ha bloggat på bussen hem men telefonen dog, trots 9 % batteri. Hallå??! Linnsan sa att det kunde vara på grund av kyla. Hennes telefon hade ballat ur på grund av det. Jag och telefonen är lite lika med andra ord. Måste nog spendera ett halvår i Karibien. För telefonens skull alltså. Jag har ju hela mitt liv i telefonen. Så jag ser det som en investering i mig själv. Typ mindfulness. På grund av telefonen alltså. Inte Karibien. Det blir bara ett nödvändigt ont. Ska be Mattias boka nu. På tal om mindfulness så var jag ju tvungen att göra annat på bussen. Säkert 15 minuters resa utan telefon. Lite av en ny upplevelse. Jag såg människors fejs till exempel. Och jag lutade mitt huvud tillbaka och tittade ut i mörkret. Kom sedan på att mitt huvud lutade mot en stol där säkert någon annans huvud lutat. Någon annans hårbotten. Många hårbottnar. Jag vet inte riktigt om jag gillar hårbottnar. Kändes i alla fall inte så mindfullnessigt. Försökte sätta på telefonen igen. Kom ända fram till pinkoden. Sedan gav den upp. Jag med. Satt rak i ryggen och lyssnade på en tjej som pratade i telefon (en som tydligen tål kyla). Hon hade gjort jäkligt bra ifrån sig på ett grupparbete. De andra i gruppen var ganska bra också, men de var inte varma människor. De kramades till exempel inte när man sågs. Sedan namngav hon alla med för- och efternamn. Jag blev nervös och ville säga åt henne att de kanske satt på bussen! Hon borde vara mer diskret med sin kritik. Men jag sa inget, jag stirrade bara på henne som om hon var en tv och väntade på fortsättningen i historien. Läraren hade tyckt att det avsnitt som hon hade gjort var superbra och att de skulle presentera det för klassen. Ja alltså de andra i gruppen hade också varit med på den grejen lade hon till, men ändå. Sedan gick hon av. Hörrni, tack för alla era kommentarer på senaste dagarnas inlägg. Det är fantastiskt kul att läsa kommentarer och det blir ett litet beroende. Nu ska jag lägga alla era kommentarer under läppen och somna. God natt! Här är Linnsan innan föreställningen. Hon ringer sin man för hon älskar honom mer än mig. Nej vars, hon älskar mig mest. Men detta är enda bilden jag tog. Sedan låg telefonen mest i fickan, jag ville inte riskera att den skulle frysa. Ps: nu kissar grannen. Undrar om hen vet att vi hör det så väl. Så där ja, nu var hen klar!
