Ooookej... Jag borde ju inte gå igång på kommentarsfält, men jag gör det. Antingen är det sådana där HEMSKA som gör att man tappar tron på mänskligheten. De innebär ju bara depp. Men så är det också de här kommentarfälten med väldigt många nöjda mammor. Alltså förlåt, i det stora hela känner jag ju att mammor är bäst, eftersom mammor är bäst. Men kommentarsfältsmammor... Ja ni hajar. Jag gör illustrationer varje månad åt en sida som heter Mammabekännelser. Ni hör kanske vad namnet antyder? Man bekänner saker man kanske inte är helt stolt över i sitt föräldraskap, men med en glimt i ögat. Det har varit allt från att man låser in sig i garderoben och dricker kaffe, rävsover så att man slipper ta morgonen eller äter upp barnens godis när de har somnat. Ni hör, roliga och harmlösa saker. Senast var det en mamma som berättade hur hon velat fula sig före i kön på affären och då sa till personen framför att hennes barn var JÄTTEKISSNÖDIG. "Kan vi få gå före?" varpå barnet ba: "Men mamma jag kissade ju nyss?". PIN för den mamman! Och ganska kul tyckte jag. Men det tyckte INTE alla. Och då fanns såklart inte alternativet att scrolla vidare, nej då drog man i den moraliska nödbromsen så det skrek om det. Det var dags att höja ett fostrande pekfinger. Så här kunde det inte få gå till! "Man lär väl barnen ärlighet!" / "Man borde skämmas!" / "Inte ok!" / "I Sverige har vi kösystem" / "Jag har lärt mitt barn att säga till före han blir jättekissnödig" / "JAG lär mina barn att inte ljuga". / "JAG lär mina barn att vänta". Och det var inte bara en person som var såhär superduperduktig och fin och ärlig och härlig och faaaantastik förälder och förebild. Det var många! Så ni vet, det FINNS jättemånga jäääääätteduktiga mammor därute! Puh! Framtiden är räddad! Dubbel- och trippelsuck, som vi moderna människor uttrycker det. Så känner jag. Jättemycket suck. Dagens kommentarsfältsexpedition gjorde mig dock inte så upprörd utan mer frågande. En person i en grupp bad som råd eftersom hens barn inte somnade längre på kvällarna. Det tog typ 2 timmar att lägga barnet, men det kändes också omöjligt att stryka eftermiddagssömnen eftersom barnet var helt väck efter lunch. Folk kom med tips av olika slag. En person skrev att hennes barn som var lika gammalt, sov två timmar eftermiddag och somnade på kvällen utan problem kl 19. Nu undrar ni vad den spännande fortsättningen på denna kommentar var. Det var ingen! Hahah alltså erkänn lite roligt? Någon ba: hjälp mitt barn är svårt att söva på kvällen! Vad ska vi göra? En annan: Mitt barn sover! Man ba: Å tack! Nu känns det mycket bättre! Och så det sista kring tips. Glöm inte att en lugn mamma ger ett lugnt barn! Så är det jobbigt så har du BARA dig själv att skylla! ps: det är såklart någon som fått det hela om bakfoten: det är ett lugnt barn som kan ge en lugn mamma. Inga garantier dock.
