Sitter på tåget hem från Ludvika. Jag älskar Ludvika. Hann bara uppleva biblioteket, men det räckte. Alla var så snälla! Jag påmindes om varför jag säger ja till författarbesök. Något som jag absolut inte minns dagarna innan det ska äga rum. Tack Ludvika. Ni är bäst! Dagen har varit rätt intensiv. I helgen pratade jag med en granne och fick av en slump höra att det var studiedag idag (torsdag). Det hade jag ju missat. Såklart. Efter lite panik och funderingar fram och tillbaka så löste det sig så att Märta kunde hänga hos en kompis och Maja fick gå hos dagmamma som vanligt. Innan jag lämnade Märta så hade jag alltså en praktikant: Så gulligt barn?! (Ja jag sitter på tåget och kollar foton och längtar) Sitter med så roliga bilder nu till en artikel som jag både får skriva och teckna. Till Amelias sommarnummer. Så jag satt lite för länge och fick bråttom iväg. Stod över diskbänken och slängde i mig en för varm matlåda. Mycket tjusigt! Men sedan var det buss och tågresa som väntade. Längtade efter att sjunka ner i en tågstol och bara glo. Trodde jag! Det blev fel på koppling mellan vagnarna så tre vagnar fick lämnas kvar och vi som hade plats där fick klämma in oss i resterande två. (Förlåt men alltså kan man lägga lite slantar på Sj, tåg och spår?! Det blir seriöst nåt strul ca varannan gång man åker. Tycker så synd om personalen. Och resenärerna. Förut åkte jag alltid tåg med barnen för att hälsa på min farmor men efter att ha kommit hem kl 23 efter flera timmar stilla på ett tåg så vågar jag inte längre - tar bil istället. Så synd att det ska vara så! Okej nog om det...) Andra tåget gick svinbra. Möttes av Sandra från biblioteket och fick sitta och fika/äta med hela gänget. Sedan babblade jag oavbrutet i en timme. Sålde lite böcker. Pratade med gulliga människor. Och sedan åkte jag hem. Som sagt så kollar jag på kort i telefonen och inser att jag glömt berätta vilken otroligt bra mamma jag är! Vi har hittat en till grej som både jag och barnen tycker är kul - frisyrer! Vi googlar "barn kalas frisyr" - ja särskrivet ... sedan pekar barnen på önskefrilla och jag dissar 50% pga för svårt eller för långt hår. Sedan hittar vi nån. Jag tycker själv att jag är extremt proffsig. Om man inte jämför med förebilderna. Barnen tycker att det gör ont men blir fint. Igår morse kom Märta på en tidskrävande frisyr som jag inte lyckades avstyra och körde den charmiga martyrstilen istället när vi blev senare och senare ... gud vad jag älskar mig själv då. Kompenserar martyrandet med frisyrandet! Ja alltså jag har gjort rosetter och hjärtan av hår! Ge mig medalj!!! Förlåt att jag inte länkar till de ställen vi hittade bilderna men 1) jag är för trött 2) de är mkt finare och tar lite av glansen om ni ser dem. (Men googla som sagt om ni nu måste)
