Men gu vad spännande det var att ha med Nou till stranden idag! Vi testade en ny strand och barnet i flytväst och fodrade gummistövlar ville i den totala värmen fortfarande inte bada. Däremot ville hon gå långt bort från oss andra, klättra på berget, klappa änderna som sov på en sluttande klippa ner mot vattnet (de vaknade), klappa änderna som låg högre upp på berget. När hon prompt skulle in på bajamajan började jag känna att vår stund på stranden kanske var över. Bar henne fäktande därifrån. Men efter en stund var vi tillbaka vid bajamajorna. På grund av: Myz. Hon skulle IN!! Okej, titta in då!! Gav mor till slut med sig. Tack och lov tyckte hon inte att det kändes alls mysigt! Yay! Tänkte mor. 1-0!! (Eller 1-100 men ändå). Men då skulle barnet i flytväst och fodrade gummistövlar givetvis in på bajamaja nummer 2. Alltså… ”den är prick likadan, jag lovar!” Sa mor. Jag tror dig icke kära mor, svarade barnet, fast med lite andra ord. ”Men Nou, den är upptagen.” Fortsatte mor. Det skiter jag fullständigt i, skrek Nou (på ett ungefär). Man kan säga såhär: personen inne på bajamajan hade inte sitt livs toasittning idag. Vi avslutade strandhänget med att sitta på någons vespa. Jag resonerade som så att vespan löpte större risk för skada om jag skulle bända bort barnet från den än om hon fick sitta där en stund. Till slut fick vi bort henne med hjälp av majskaka-muta. Phew! Sedan åkte vi hem.