Det blir ganska tydligt hur man är som förälder när ens barn börjar prata. Till exempel så känns det aningen jobbigt när Märta typ varje dag säger till Maja: - Ska du ta på skorna då? - Nä. - Jaha! Då går vi utan dig då Maja. Hej då! Hej då Maja! HEJ DÅ. Eh var har hon lärt sig det där?? he he ... Men igår när jag höll på i köket och barnen redan satt på sina platser så hörde jag Märta, med supermjuk honungsstämma: - Det är ingen fara Maja! Det gör inget! Ingen fara alls. Så kan det gå! Och när jag tittar så ser jag att Maja vält ut sitt glas med vatten, vilket hon gör varannan middag. Då passade jag på att tänka att: Var har hon lärt sig det där? Mmm minsann! Titta vad de lärt sig att vara kärleksfulla, av sin kärleksfulla mor: Och så en öppen fråga till er läsare: Hot och mutor är ju det som gör att jag får ihop vardagen (vissa...de flesta?... dagarna). Kanske inte den strategi jag skryter om mest. Ibland brukar jag lyckas göra om hoten till: "Å vi vill ju så gärna att du ska följa med till förskolan idag! Kan du inte ta på skorna?" - ett dolt hot, yeah. DET skryter jag gärna om. Lyckas ni undivka hot/mutor? Hur gör ni??
