Efter en arbetsvecka borta vill man ju gärna visa att man är hemma... Tidigare idag var vi ute i lekpark barnen och jag. Bland annat så sprang de i en skateboard-ramp. Efter ett tag blev de så att jag sprang med dem och till slut blev det så att vi hand i hand sprang uppför en brant och jag tänkte: det här kommer ju inte att gå så bra. Det gjorde det inte heller. Märta kom upp, inte Maja, jag i mitten försökte att inte dra ner Märta och samtidigt inte dra omkull Maja... Jag gjorde såklart vääärldens vurpa och hamnade PÅ Maja. Detta kan man ju tycka låter läskigt, men jag började istället asgarva. Maja däremot grät lite pga mamma som lagt sig på hennes ben. Så jag ligger där på rygg i rampen och garvar medan mitt barn gråter och när jag sedan rätt kvickt ställer mig upp går grannen förbi några meter ner och vinkar "hej". Såatteeeeh...
