Alltså föräldraskap. Ett ständigt försök att hitta balans. I humöret, mellan barntid och egentid och vägandet av kontroll och att släppa taget. Just det där sista drabbar mig rätt ofta. Jag vill ge dem frihet! Men också helst aldrig släppa taget. För hjälp vad det är läskigt! Att de ska vara någon annanstans än med mig. Att de ska leka, äta och sova utan att jag är 30 cm ifrån. Att det ska springas, klättras och smakas på stenar utan att jag ser på. Att de ska skapa relationer, knyta band, bli osams, bli sårade och bli lyckliga. Allt det där utan att jag har kontroll! Det ska bara hända. För det är en del av livet. De ska växa och det är det finaste, roligaste och läskigaste jag varit med om. Flyg! Nej flyg inte! Stanna på marken. Nej flyg! Så högt du bara kan! Eller nej, gör inte det. Eller okej då. Kanske. Lite. Eller mycket! Flyg! Men landa fint okej? Så ofta det bara går - landa fint.
